Karin Boye & Michael Jackson!



Ur "Moln"

Se de mäktiga moln
vilkas fjärran höga toppar
stolta, skimrande resa sig
vita som vit snö.
Lugna glida de fram
för att slutligen
lugnt dö
sakta lösande sig
i en skur
av svala droppar.

Ur "Ja visst gör det ont"
Ja visst gör det ont när knoppar brister
Varför skule annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger...

Ur "Stjärnorna"
Nu är det slut. Nu vaknar jag.
Och det är lugnt och lätt att gå,
när inget finns att vänta mer
och inget finns att bära på.

Nu vill jag skänka bort mig själv
så har jag ingen smula kvar.
Säg, stjärnor, vill ni ta emot
en själ, som inga skatter har?

Rockester kommenterar: Karin Boye var stundom väldigt olycklig, men med sina dikter skänkte hon tröst och ro, insikt och glädje. Säkert också lycka. Michael Jackson skrev musik som spreds över världen. Han var inte heller lycklig, men skänkte en oerhörd glädje till sina lyssnare. Borde han inte få vila i fred?
Det handlar om ett liv, år som förflutit med tankar, känslor och händelser som berör ens innersta.
Alla besitter det. Borde vi då inte få vila i fred, när vi tagit sista andetaget?
Karin Boye hyllades och ömkades. Michael Jackson hyllas och hånas.
Ord och musik är så mycket större än vi någonsin kan förstå...
Båda har lämna ett tomrum som är svårt att fylla!