Jag tar mina rynkor och går...
Jag går sällan utanför min dörrhindret är min tunga andning
Inte lika pigg och kraftfull som förr
har jag fått stoppa min vandring
Mitt hjärta slår så tungt
och grumlade är mina sinnen
Trots det är mitt inre ungt
jag har ju mina minnen
Visst finns mina nära och kära
men dom har ju sitt å sköta
Inte ska dom min ensamhet bära
inte min sorg behöva möta
Det går mot sitt slut
det liv som jag haft
Har förbrukat mitt krut
och förlorat min kraft
Jag tar mina rynkor och går
mot nya mål bortom livet
och ber att Du en ålderdom får
där sällskap och glädje är givet
Rockester
Kul att äntligen få se en bild av Dej - trodde faktiskt att det var värre!