Det VAR bättre förr...
När jag var liten var världen mycket mer människovänlig. Jag växte upp i Göteborg i Majorna, med mamma och tre bröder. Mamma var ensamstående med oss fyra barn och arbetade som sjuksköterska på nätterna för att vara hemma hos oss på dagarna. Hon fick inga bidrag överhuvud taget och pappa lyste med sin frånvaro.Men, samhället var tryggt. På sin höjd varnade mamma oss för "fula gubbar" vilka oftast bestod av fulla ofarliga gamla gubbar som satt å hängde på en parkbänk.
Misshandel, överfall, våldtäkter och mord fanns inte. Hände något sådant var det mycket märkligt och alla talade om det i månader. Talade gjorde man också om vad som gick på TV, för vi hade bara en kanal, lite senare kom en till. Hylands Hörna var stort, och när Per Oscarsson klädde av sig i TV samtidigt som han talade om sex mellan mamma och pappa var det stor skandal.
Man svor inte i TV, det visades inte porr hej vilt, inga pokerprogram (vi fick inte ens spela kort på söndagarna), och inga program var stötande eller hemska.
Våld på TV, sex-snack i tidningar om ställningar och orgasmer hit och dit excisterade inte heller.
Vi barn lekte ute hela dagarna, rollspel som lärde oss det sociala mönstret. Och, våra referenser var de vuxna som fanns omkring oss, livs levande. INTE trådsmala tjejer med fejk-bröst och blonderat hår, inte killar som sett sig blinda på porrfilmer, inte slogs vi heller eller sparkades som "man gör på TV och i filmer" i dag.
Vi hade respekt för granntanten och lyssnade när hon sa till oss något. Det vi var mest rädda för var inte mardrömmer efter filmer på TV - nä, det var våran vaktmästare Hultengren. Han jagade oss ungar när vi lekte i källaren, för det fick man absolut inte.
Alla hade jobb, och trivdes man inte på ett arbete kunde man skaffa sig ett nytt nästa dag. Vi hade affärer överallt. En affär som sålde mejeriprodukter som hette Falbygdens ost. Dit gick jag med våra diskade glasflaskor och köpte färsk mjölk. När den första tetran kom var den trekantig och ett rent helvete att stapla i kylskåpet, redan där började eländet. En speceriaffär som hette Mattssons, en charkaffär där vi köpte köttet. Triumfglass hade en butik dit vi gick och köpte glass på helgerna, inpackade i tidningar och kolsyre-is. Då var det fest.
På sommaren gick vi till Liseberg, eller till Slottsskogen och kollade djuren och matade ekorrarna. Ibland gick vi till Maria-plan där det fanns en mycket grund och stor bassäng bredvid torget. Där badade vi i vatten till knäna och fick saft och smörgås av mormor på en filt. Min gamla morfar älskade att gå till fiskaffären och köpa fisk, och ibland köpte han bara fiskögon som han kokade på deras gasspis. Milde tid va konstigt det var, tyckte vi.
Men så gick utvecklingen framåt. I dag är det viktigare att aktieägarna får bra utdelning än att alla har arbete. Tekniken ska utvecklas till varje pris. Det ska gå fort och det ska vara billigt.
Varför kan det inte få gå sakta och göras för hand - som förr?Då skulle ju fler ha jobb och försörjning. Varför måste allt talas sönder och tas upp till ytan?
Varför ska allt skötas genom en dator? Vi gör det också, med vårat företag, alla räkningar, bokföringen... ALLT. Men rasar datorn så står vi där, hej å hå!
Varför har vi inte kvar det analoga nätet där allt fungerade, istället för som nu - vi bor i Skaraborg men kan inte se Skaraborgs nyheter på TV, utan får titta på Norrland, Stockholm och allt möjligt.
Våra gränser var bevakade och vi tog inte in något utan karantän och tester. I dag är vi med i EU och plötsligt är ingenting farligt... in med skiten bara. Vår mat är full av dynga och salmonella, vi får in ohyra i växter, kläderna importeras från fabriker med barnarbete. All denna misär är nu vardagsmat - för att inte tala om all smuggling....
Denna jävla utveckling, nä jag orkar inte mer.... Spelar ingen roll vad Ni säger, det var bättre förr!!!
Faan va du ä bra Rosa
kram på dig :))