Uppgivenhet...

Står i kassan på Ica och funderar.
Framför mig har jag en mamma med två små barn. Mamman är ganska överviktig, rödflammig i ansiktet och ner över halsen. Pustar och stånkar när hon lyfter upp den ena varan efter den andra... stora petflaskor med light-cola, vitt formbröd, Euro-shoppers färdiga köttbullar, maxförpackning med Gorbys, ostbågar, chips, dressing, ketschup, lättmjölk, Lätt&lagom, ost på tub, flingor med choklad, stor påse smågodis.
Hon gapar på ungarna när de klättrar upp och försöker sno åt sig utav godiset på banan.
Väl framme vid kassan ber hon om två Prince light och en stock snus.
Hon bvetalar och packar ner varorna medan barnen skriker bredvid sig På vägen ut hör jag att hon säger högt: -Ja ja!!! Och så ger hon de två små barnen lite växel så de kan klicka till sig tuggummi i de färgglada automaterna vid ytterdörren. De stoppar in de stora runda bubbelgummen i munnen och går snällt efter mamma till bilen.

(Hmmm, jag tror de där bubbelgummen innehåller ca 20 e-nummer... men vaddå? Det gör väl ingen större skillnad med den matkulturen de växer upp i.)

Jag tycker synd om mamman. Hon verkar ha gett upp. Framme vid bilen slänger hon in både ungar och matkassar, stänger dörrarna och tänder en cigarett. Det syns så väl att hon behövde den där cigaretten. Hon drar ett djupt halsbloss, håller kvar röken en stund och blåser ut resterna - lugnt och stilla. Tar ett nytt bloss, ser sig omkring. Slår till rutan några gånger och skriker på barnen att sluta bråka.
Fimpar en nästan hel cigarett med foten, går in i bilen och kör iväg. Längst bak i bilen ser jag en stor långhårig hund. Tungan hänger i mungipan och vovven gungar lätt efter bilens krängningar.

Jag förstår att människor är trötta och inte orkar. Jag förstår deras uppgivenhet och bitterhet. Jag förstår att mamman njuter av ett bloss, lite chips och lite cola ibland.

Vad jag inte förstår är, hur vi kan ha format ett samhälle som skapat dessa behov hos människor. Ett samhälle som underblåser detta beteende år ut och år in. Ett samhälle som hellre tjänar storkovan på alla dessa skitvaror - istället för att värna om hälsan och fortlevnaden hos våra invånare.

Men ändå - jag förstår mamman... suck!
(Bilden ovan tagen av Giovanni Salaris)

Svensk vapenexport!!!

Ja ja ja... gammal skåpmat, men ändå.

I Sverige tillverkar vi vapen, okej. Vi säljer vapen utomlands, på export, okej. Så långt förstår jag. Men, hur är det möjligt att vi inte får sälja vapen till krigförande länder? Och, vad tusan ska man göra med krigsvapen om de inte ska användas i krig?
Och, varför ojja sig och ondgöra sig över att amerikanska soldater använder svenska vapen i kriget i Irak? När vi ju faktiskt sålt vapnen till USA från första början. Att de sen hamnar lite här och där pga olika orsaker, som stöld, vidare-export mm - är det konstigt?
Nu krävs det från "fredshåll" att myndigheterna ska kolla upp exporten bättre, så inte svenska vapen hamnar i krigförande länder.

Men käre tider - hur naiv får man vara? Och hur kan man vara "fredsbevarande" och samtidigt bejaka vapenexporten?

Jag vill gärna dra en liknelse. Låt oss säga Du ger ett skarpladdat vapen till en tre-åring, talar om att det är laddat och att det är farligt, men säger samtidigt att han inte får skjuta. Och om han ändå måste skjuta, får han se till att inte sikta på någon...

Vem gör något sådant? Och vad blir påföljden i så fall? Och, varför ska vi över huvud taget tillverka och sälja vapen? Krigsvapen? När de inte får användas i krig?

Hur naiv är man som stat (Sverige) om man tror, att alla vi exporterar vapen till använder dom i övningssyfte, bara inom egna landets gränser och i egna landets försvar???

Nog finns det mycket dumt folk i beslutsfattande ställning världen över - men det här tar nog ändå priset!



Svensk vapenexport
Distination och summa
i miljoner kronor:
Nederländerna: 2.500
Sydafrika: 1.800
Pakistan: 1.400
Finland: 950
Storbritannien: 930
Indien: 900
USA: 640
Danmark: 580
Tyskland: 460
Frankrike: 460

Svensk vapenexport.
År och belopp i miljarder kronor:
2005: 8,6
2006: 10,4
2007: 9,6
2008: 12,7
2009: 13,6





Men det är ju så smidigt...

Mellan 5 och 10 procent av alla äldre i Sverige lider brist på B12 och Miia Kivipelto tror att många fler ligger i riskzonen. En orsak är att förmågan att ta upp vitaminet minskar när man blir äldre.

Till det kommer rapporter om att vitaminet lätt förstörs under tillagning och främst i mikrovågsugn.

"–Det finns stora skäl att utreda hur uppvärmning i mikrovågsugn påverkar vitamin B12. Det finns oroande forskarrapporter samtidigt som man inför system där äldre dagligen erbjuds mikrad färdigmat, säger Miia Kivipelto.


Skadorna förstärks om maten värms länge, på hög effekt och med tillsatt vatten, säger Diego Moreno, forskare vid det spanska vetenskapsrådets forskningscenter i Murcia.

–I våra försök är ångkokning mest skonsamt för vitaminerna medan upphettning i mikron är värst. Det är helt klart en bra idé att inte överanvända mikron, säger Diego Moreno."

Vad det gör med maten åt våra minsta det förtäljer inte historien. Men, det är ju så lätt och smidigt att värma maten i micron.