Lucköppning!
Ibland får man lära sig den hårda vägen. För två veckor sen slog åskan ner och min dator gav upp. Iväg till Skövde med den på service. Åter igen efter en vecka... 4 500 kr. Häpp!Men inte fasen funka det...
I går kom "datakillen" hit och skulle fixa allt. Bytte modem, kablar och i princip allt. Det tog 3,5 tim... va det kostar med resa och allt vet i sjutton.
Men, och det är ett stort MEN - min dator kommer aldrig mer att bli sig lik.
Mängder av info har försvunnit. Bilder, dikter, dokument, mallar till min mans företag mm.
Och det är så märkligt alltihop. En del mappar finns där men, mer än hälften av innehållet är borta. Andra mappar har helt enkelt tömts och ligger där... tomma. Nåväl, mina dikter har jag skrivit ut och har i en fysisk bokhylla, så de går ju an.
Men faktum är, att jag satt här vid datorn i går och grät. Jag GRÄT för att det hade försvunnit.
Sent omsider gick jag och la mig. Det var då jag insåg...
Det var tydligen dags att lära sig något IGEN. Ännu en lucköppning i livets kalender.
Hur kan det gå så långt att man blir helt förtvivlad över en sån här sak? Jovisst, försvunna bilder är allltid tråkigt, men...
Jag tänker ofta på de tibetanska orangeklädda munkarna som endast får ha sju ägodelar, inklusive kläderna på kroppen. Många gånger har jag på kvällarna legat och funderat över vilka sju ägodelar jag skulle ha i så fall.
Kläder? Ja det fick väl bli nåt sånt där heltäckande som munkarna har, och så något till fötterna. Jag kan inte gå barfota alla årstider.
Papper och penna naturligtvis, och fåfäng som jag är, en spegel och nåt att sätta upp håret med. Det blir sex saker.
Sjunde saken? Ja inte skulle det vara mobilen eller datorn i alla fall. Nä, det fick nog bli en cykel... så jag kan ta mig hit och dit.
Men det stora problemet är nog att hitta fler "sju-tingare" att bo ihop med. För hus måste jag ju ha, eller koja... grotta kanske?
De tibetanska munkarna bor ju tillsammans i kloster. Drömmen vore ju att ha hela sina familj på ett ställe, kanske de bästa vännerna också. Då har man ju inget behov av att kunna ringa eller resa, då finns ju alla runt omkring mig.
Nåväl... drömma kan man ju.
Till er som säger att man kan skydda sin dator, skaffa backup hit och dit vill jag bara säga: Hur kan man kalla en teknisk utveckling bra för mänskligheten - om man hela tiden måste gardera sig till höger och vänster? Vad kostar allt detta? Är vi alla verkligen så tekniskt kunniga och intresserade?
Det är och förblir ett skapat behov, som står och faller med att eltillförseln fungerar. Och, till sist... Moder Jord segrar alltid i sista änden. Vinden, vattnet, elden och jorden - i form av orkan, översvämning, åska och jordbävning.
När Moder Jord talar gör vi allt bäst i att stanna upp och lyssna!