Jämlikhet?
I veckan har jag vid ett par tillfällen tagit mitt fm-kaffe vid TV´n. Repriser på lyxfällan...Vid ett tillfälle var de hos en kvinna som hade ett sjukligt köpbeteende, och det första de gjorde var att skaffa en livscoach (Lennart) till henne. Att hon bar på en tung ryggsäck var inte att tveka på. Detta gjorde underverk med henne och hon sa själv "Alla skulle ha en Lennart"...
I dag var dom hos en man som också hade problem. Men vad gör Lyxfällan då? Jo, de blir stenhårda och kräver att han själv ska ta alla beslut. Ingen pedagogik, ingen som han skulle tala med. För mig var det uppenbart att han bar på en stor sorg, något han verkligen skulle behövt hjälp att ventilera.
Alla människor som agerar på liknande sätt försöker att dämpa en ångest över sin tillvaro. Vare sig de är män eller kvinnor behöver dom någon som "tar tag" i problemet och hjälper dom. Hjälp till självhjälp om Ni så vill... men faktum är att detta är jätteviktigt.
Nu fixade denne man allt ändå, men sorgen fanns kvar i hans ögon in i det sista - och säkert även när Lyxfällan lämnat hans hem.
Jämlikhet i all ära, men när det gäller känslor så förväntas män klara sig själva och kvinnor ska det daltas med IN ABSURDUM.
För mig är det helt obegripligt varför inte män och kvinnor ses jämlika när det gäller social trygghet, varför de inte är lika inför lagen när det gäller vårdnadstvister och annat. Här drar männen oftast det kortaste strået. Är det kanske pga att det oftast är kvinnor som utreder dessa ärenden? Ja fan tro´t...
Det finns många tillfällen i samhället där det är ojämlikt både socialt och lönemässigt. Lika lön för lika arbete borde vara en självklarhet, tyvärr är det inte så. Men, att begära stor själslig styrka av männen - per automatik - är olyckligt. Inte bara för de vuxna männen, utan även för den uppväxande generation män som får en skev bild av hur de själva ska bete sig som vuxna.
Kvinnor skäller över hur män beter sig - samtidigt som de fostrar sina söner att bli likadana. Motsägelsefullt och fel! Det är på tiden att vi gör något åt detta. Män har också rätt att vara MÄN-NISKOR, med alla styrkor och svagheter som är förknippat med detta.
Vi har ju alla hört uttrycket "Kvinnor och barn först" så fort det är katastrof och elände. Barnen kan jag förstå... de är små och värnlösa... men kvinnorna? Vart är jämlikheten här?