Julen?
Annandag jul, klockan är lite över nio på kvällen. Funderar lite över julen...
Har jagat julklappar sedan i slutet av september. Varit jättenoga och tänkt genom allt in i minsta detalj. Inte velat göra mig märkvärdig eller kostsam, gärna ge saker som man kan börja använda direkt.
Jag tror att alla som fick mina paket blev glada, kanske inte jätte jätte glada... men... nöjda.
Hur många av oss är egentligen helt nöjda med julklapparna vi får?
Är det inte ofta man ser att de typ "rafsat" ihop nåt i panik i sista stund? Och hur känns det? Är det inte bättre att bara skita i hela julklappsgrejen? Så slipper man sitta där och flina upp sig och låtsas gilla det som finns i paketen? Är det inte till och med så, att när man får en "felaktig" present... ja då blir man sårad? Eller? Man inser, att människor man lever tillsammans med... människor man känt i många många år - de känner en inte, vet inte alls vem man egentligen är?
Hur viktig är julklappen egentligen? Ska man ta det så personligt att man blir sårad, ifall inte paketet passar mot ens personlighet, ens sätt att vara? Ska man skaka av sig det? Som en våt hund som precis kommit upp ur vattnet?
Själv kan jag ibland se i ögonvrån hos människor runt omkring mig att de både blir lyckligt överraskade över presenten de nyss fått - men lika ofta ler dom och "åååhhh-ar" en stund, för att sen... när de tror att ingen ser... få en liten tår i ögonvrån - som de fort sväljer ner och istället börjar intressera sig för sin grannes paket. Gratulerar och gläds med han/henne istället.
Vi har bestämt att strunta i julklapparna nästa år. Mina svärföräldrar tog mig i hand och tyckte det var ett bra beslut (förmodligen för att de ändå har så många andra att handla till), och min familj blev lika glada dom. En utgift mindre, ett problem mindre, ett stressmoment mindre.
Men jag, jag tycker det är jättetråkigt. Mest för att jag älskar det här med julklappar. Men bara att ge bort - inte att få! Jag haaatar nämligen att få presenter - både vid jul och födelsedag. Bäst är precentkort, eller att jag själv får bestämma vad jag ska ha... Jag är svår, mycket svår...
Ofta, inte alltid, men ofta - så får jag saker som absolut inte har något som helst med mig som person att göra. Det är helt fel grejer, fel sort, fel färg, fel grej helt å hållet... Och ja, jag blir sårad, men det visar jag aldrig!
Kanske är det likadant med de som får presenter från mig... de bara låtsas bli glada. Vem vet.... Därför är jag nog tacksam för att vi nästa år inte köper ett enda paket!
Utom till barnbarnen förstås... eller... varför inte skippa dom också? De får ju paket på två andra ställen ändå, massor av paket. Hmmmm... det tål att tänkas på.
Vi får se... Det är ett helt år till nästa jul. God fortsättning på julen får vi väl ha ändå, även om den är både kort, intensiv och i vissa avseenden alldeles för dyr!
