"Dom har ju inget att göra"
Kravaller i förorterna runt Stockholm. Bilar som bränns. Skylfönster och affärer vandaliseras. Polisstationer anfalls. Sten kastas på räddningspersonal.
Oroligheterna startade när några ungdomar samlats i Husby centrum och protesterade mot att en man blivit skjuten av polisen. Så långt allt lugnt.
Vi får i sammanhanget utgå ifrån att polisen förmodligen känt sig tvungna att skjuta mannen i det läget. Det var ju inte så att de bara åkte iväg till ett ställe och sköt en man och sen åkte hem igen, utan anledning... eller? Skulle inte tro det. Självklart förelåg det ett brott innan.
Nåväl. När polisen så kommer till platsen där ungdomarna samlats härsknar stämningen till ganska snabbt, och polisen begär förstärkning. Sen var eländet igång. Men, att eskaleringen innebar att det skulle brännas bilar och vandaliseras? Eller att ungdomarna "känner sig tvingade" att angripa räddningspersonal när de kommer för att släcka bränder? Varför?
I veckan var det en manifestation i Husby, där politiker och andra ställde sig upp och talade. Där sas det att det "var synd" om ungdomarna, att dom ju inget "hade att göra", att de "förstod dom".
Visst är det märkligt, att det alltid är politiker och kulturelit, med journalister i spetsen, som ställer sig på invandrarnas sida och tycker att allt dom gör är rätt? Det ska daltas och det krävs respekt - gentemot invandrarna. Det talas om polisvåld och hårda ord från polisens sida. Men dom andra då?
Är det inte just politiker och kulturelit som hela tiden hävdar att vi måste ta in fler flyktingar? Är det inte alltid politiker som kallar oss andra som protesterar mot invandringen för rasister? Och vad gör journalisterna när allt pågår som värst i förorterna? Jo, de sänder direkt från plats, dygnet runt, över alla tänkbara sociala medier.
I radion intervjuas boende i Husby. Jag hörde utländska röster som sa: "Det är synd om dom, de har inte ens råd att köpa ett gymkort". "Dom är frustrerade, det finns inga jobb". "Skolan har inte tagit hand om dom, de har inte fått lära sig något".
Ja det blir säkert bättre med alla kostnader runt vandaliseringen, eller hur?
Men en man sa faktiskt att: "Vore det inte bättre att skriva plakat och demonstrera vid riksdagshuset?"
Men... det är ju inte lika häftigt, inte lika amerikanskt. Och det skulle nog inte media bevaka direkt...
Hur får dom den ekvationen att gå ihop? Vi har nu de första månaderna 2013 tagit in snart 80 000 nya flyktingar i Sverige. De sitter väl å trycker på nån uppsamlingsplats, i väntan på att slussas ut bland våra kommuner.
De kommer till ett land, som har hög arbetslöshet (mest bland ungdomar), och arbetsgivare med dålig eller ingen förståelse för flyktingar. Ett land där det är i princip omöjligt för dom att skapa sig en dräglig tillvaro.
De kommer till ett land, där de kan få stanna i upp till tio år, innan det beslutas att dom INTE får vara kvar. De kommer till ett land, där polis mitt i natten slår sönder balkongdörrar och bryter sig in i lägenheter för att avhysa de som bor där. Ett land som inte drar sig för att skrämma livet ur små barn när deras familjer ska avhysas... med våld. Barn som är födda i Sverige och inte vet om nåt annat slussas i väg till krigsdrabbade och fattiga länder.
De kommer till ett land, där flyktingar och invandrare får klä skott för en usel invandringspolitik. De kommer till ett land som gärna släpper in dom - men sen skiter i dom.
Och... vem är det som driver den politiken?
Ja, inte är det Du och Jag i alla fall..
.
Men det är just Du och jag som blir kallade rasister när vi protesterar mot eländet...
Bilden nedan... jo, det är Sverige vi ser. Ett f d "folkhem", där vi en gång i tiden hade en god social standard..
Detta har våra politiker på några årtionden raserat. Varför? Vad har våra kära politiker vunnit på detta? Vad har dom för hemlig agenda bakom sin invandringspolitik - som "folket" aldrig får ta del av?
