Game of Thrones...

13 249 941 Gilla på Facebook...
 
Game of Thrones - den nya kultserien som går på TV.
Jag har inte sett den. Inte något avsnitt, inte ens en enda ynka liten sekund. Och - det skulle aldrig falla mig in att titta heller.
 
Våld, sex och bra manus... jovars, det finns det många filmer och TV-serier som haft. Men... i detta fall är våldet så utstuderat, ingående och precist visat att det skapar minnesbilder hos tittaren utöver det vanliga. Och sex? Ja... vi är ganska blasé när det gäller den varan. Det visas ju det mesta på TV nu för tiden. Men i denna serie är sex inte bara sex... det är porr. Dom visar allt, ALLT!
 
Visst. Om du frågar de som är helt sålda på serien så säger de mangrant "Det är så himla bra story"... ja jisses.
 
Filmmakarna har här lyckats med konststycket att locka alla sorters åskådare. Den som gillar "splatter" dvs inälver, blod och långsam död - han får sitt behov stillat. Så även den som gillar porr. Och så har vi då de som gillar romantik och bra "storys" - de får också sitt... och de suger gladeligen i sig våld och porr av bara farten. För det är ju så förbannat "INNE" att kolla på eländet! Och allt sugs gladeligen in i folks medvetande med den lite hurtfriska kommentaren"Så himla bra story ju"...
Att denna form av underhållning nu även nått våra vardagsrum och anses helt ok, helt rumsrent - det övergår mitt förstånd.
 
När jag växte upp klädde Per Oscarsson av sig i bara kalsongern - i direktsändning i TV - och berättade symboliskt hur ett barn blir till... då blev det tittarstorm.
 
I dag finns inga vettiga gränser. Vilket är bäst? Och säg nu inte lagom... för det stämmer inte!
 
Själv förstår jag inte hur vanligt folk... jag menar såna som jag - med ett normalt sinne, goda moraliska omdömen, snälla, omtänksamma, strävsamma, vanliga människor? Som läser sagor för sina barnbarn och älskar naturen? Folk som pysslar om sina husdjur och älskar naturfilmer? Alla de som glatt betalar till hjälp åt krigshärjade länder, sjuka och fattiga? Eller utrotningshotade djur när såna insamlingar sker? Alla de som lever ett helt vanligt enkelt Svenssons-liv? Hur är det möjligt att dessa människor helt frivilligt vill fylla sina sinnen med dessa minnesbilder som Games of Thrones skapar? Hur är det möjligt? Varför vill dom se sånt här?
 
Grupptryck fick mig att i ungdomen gå och se "Exorcisten" på bio, och även "Clockwork orange". Något som jag ångrar djupt. I dag kan jag välja själv. I dag finns inte ett grupptryck i världen som kan få mig att se dylikt!
 
Jag vill helst se vackra saker, känna glädje och uppmuntran. Bli positivt berörd när jag tittar på TV. Jag väljer alltid bort filmer med konsekvenslöst våld, med närgående sex-scener och storys som går ut på att härska, söndra och förtrycka. Jag fullkomligt haaatar sånt.
Elände finns det gott om ändå - utan att man behöver fantisera ihop värsta sorten och kabla ut över världens alla TV-apparater.
Mannen som skrivit boken vilken ligger till grund för serien, George R.R. Martin, är säkert överlycklig för inkomsten serien genererar. Men jag har aldrig förstått, förstår inte och kommer heller aldrig att förstå detta stora behov av våld, skräck och porr hos oss vanliga människor.
 
Livet är alldeles för kort. Vi vet aldrig var som ska ske och livet kan förändras på bara några korta sekunder. Att då fylla sin tillvaro med sån (rent ut sagt) SKIT som Games of Thrones... det övergår mitt förstånd.
 
Hur vet jag då vad som visas i TV-serien? Jo, det har "snälla" människor berättat för mig, trots mina protester. Jag vill inte ens höra talas om vad som visas, mår bara illa. Och det tycker jag själv är en ganska sund reaktion. Varför ska vi vara så avtrubbade så att vi ser extremt våld och närgående porr som underhållning?
Nä, sjukt är det... sjukt.
 
Bilden: George R.R. Martin, bokens författare.
 
 
 
 

9/11 2001...

När Palme mördades, när Estonia gick under... eller när tvillingtornen rasade i New York... då vet vi nog alla, både Du och Jag... var vi befann oss, med vem vi var och hur det kändes att höra nyheterna, eller hur?
 
När tvillingtornen i New York rasade kommer jag ihåg mycket väl var jag var och med vem.
(Jag väljer att säga "när dom rasade" eftersom jag är av den övertygande åsikten att det inte var ett terror-attentat utan en iscensatt "rivning" fixad av amerikas makthavare. För att få amerikanska folket över på sin sida i jakten på muslimska terrorister. Typ som i filmen "Long kiss godnight" från 1996, fem år före tornen rasade... kolla in den).
 
När nyheten sändes på TV satt jag i min lägenhet i Götene och hade just den stunden besök av en präst. En kvinnlig präst från en av församlingen runt Götene. Vi glömde helt vad vi skulle tala om och satt som förstenade framför TV´n och tittade på skådespelet. När första chocken släppt talade vi i mun på varandra om vem, varför och hur? Just i den stunden visste vi ju ingenting om varken orsak eller verkan. Vi satt och följde sändningen på TV och såg hur först den ena skyskrapan föll... sen den andra...
Jag minns tydligt vad jag sa till min besökande präst. Jag sa:
"Jag garanterar dig, att när det gått några år så kommer Hollywood att göra film på hela eländet".
Prästen svarade då med förfäran: "Nej, där tar du fel. Det kommer dom aldrig att göra. Även dom har gränser. Det kommer inte att hända".
Men... visst hände det. En film med Nocolas Cage i huvudrollen... en film för att (som de säger) hedra de brandmän och poliser som offrade sina liv den dagen.
Suck... Hollywood i ett nötskal!
 
Makthavarna i USA fick till stor del precis som de ville. De hade folket med sig när de gick in i land efter land i Mellanöstern. Nu kunde de göra precis som de ville, eller som Bush sa: "Om ni inte är MED oss - då är ni EMOT oss".
Ja hej å hå!
 
Nu, i dag, tretton år senare... ja då har folk sedan länge slutat köpa myndigheternas snack om terror-attack. Det finns filmer som bevisar motsatsen. Inte bra, inte bra... jag menar att folk tänker själva. Det gillas INTE av amerikanska makthavare.
Och vad gör dom då? Jo... de börjar försvaga amerikanska folket inifrån istället. Inte så det syns, nä...knappt märkbart. (nåja... om vi bortser från den ekonomiska kraschen för några år sen, den tog ju rejät skruv på det amerikanska folket, men det räcker inte.... inte för makthavarna).
Nej något annat har nu börjat ske. Det har införts i delstat efter delstat, och nu i dag hänger USA´s största och mest betydelsefulla dagstidning på drevet.
 
Vaddå undrar ni?
Jo... ett legaliserande av drogen marijuana, hash.
New York Times (NYT)tycker det är anmärkningsvärt att denna drog är förbjuden (?), då den inte ens är lika farlig som alkohol och cigaretter. Hmmm... undrar vem som "äger" tidningen? Jo, det gör en familj vid namn Sulzberger, och de äger även 33 andra dagstidningar runt om i USA. Snacka om makt... snacka om makt!
 
Vad vinner NYT på detta utspel? Jo, folket naturligtvis, FOLKET!!! Om det är något som amerikanarna är förtjusta i så är det just att droga sig, att försvinna in i en betydligt muntrare tillvaro än vad som till vardags bjuds i det amerikanska samhället. Och vad blir resultatet? Jo... som med alla andra som röker hash... dom skiter i vad som händer i samhället, de bryr sig bara om sig själva.
Och så var ännu en strid vunnen över folket.
Kan vi inte skrämma dom till lydnad så... varför inte droga dom.
 
Hash säljs i dag helt legalt i flera stater. Nu tycker New York Times att det ska ske över hela landet.
Jaha... vi får väl vänta och se vad som händer. Vilka beslut som kommer att tas, vilka länder som kommer att drabbas, hur mycket motstånd det amerikanska folket skänker...
Eller... kanske är det just vad som INTE händer i USA som vi får uppleva? För allt kommer ju att hända nån annanstans, hos ett annat folk i ett annat land... eller hur?
 
 

Och inte bara värktabletter...

Inom vården i dag delas det ut tabletter både ur apodoser och dosetter (samt mängder med inhalatorer och droppar av olika slag. För att inte tala om allt pulver för att ge lösare eller fastare mage). Inom äldreomsorgen är det vanligt att vårdtagare har båda delarna. Ibland när man ska ge mediciner fylls hela handen upp på patienten... kan vara 10-12 tabletter på en gång, kanske ännu fler. Detta upprepas 1-2 kanske 3 ggr på ett dygn. På bilderna nedan kan vi se hur det ser ut (bilderna lånade från nätet).
När jag åker runt och delar ut mediciner bland mina vårdtagare... gamla, skröpliga. Men jätteglada för att någon kommer till dom... är det lätt att känna skuld. Skuld för att jag inte kan göra mer för deras situation. Dom är oftast mycket ensamma och enda besöket på dan är när vi kommer och hälsar på.
Att den stora delen av besöket ska gå till att dela ut alla dessa tabletter känns så fel. När jag sen, med mitt analytiska handikapp, tänker på vad läkemedelsindustrin tjänar på alla dessa gamla... ja då blir jag heligt förbannad.
Men... jag har ju ett jobb, jag har en lön... Så jag delar ut medicinen, tänker på något annat och skjuter undan alla tankar med skuld. Stämplar ut och åker hem.
 
APODOS och DOSETT