Rockester

Jag har sagt det förut och säger det igen. Är såå trött... så trött.

Börjar tro att det inte är fysiskt trött jag är, snarare psykiskt.

Vardsgsintrycken fullkomligt vräks över mig - och alla andra. Inte bara från media som tv, radio, dator, mobil. Nej...

Överallt, precis överallt ser vi i dag saker, händelser, beteenden som får oss att reagera och ta ställning. Människor från olika länder, trafiken, närmiljön. Allt ger intryck som pockar på en mothandling från mig av olika karaktär, en reaktion från mig.

Tycker jag om det eller inte? Vill jag se det omkring mig i min vardag - eller inte? Vart går skattepengarna? Är detta bra för miljön? Varför är inte dom där ungdomarna i skolan istället? Hur mår den gamla damen? Jisses va dyr bensinen är! Reklam, reklam och ännu mer reklam...

 

När jag var liten hade vi många olika affärer. Jag växte upp i Göteborg i stadsdelen Majorna. Vi hade Mattssons affär där det såldes "torra varor" som mjöl, kaffe och rotfrukter. Vi hade charken med köttförsäljning över en glasdisk. Sen fanns där Falbygdens Ost. En butik som sålde mejerivaror, ägg och ost på bit, även där över disk. Dit fick jag gå när mjölken var slut och fylla på våra glasflaskor. Vit flaska för fet mjölk och brun för skummjölk. En bit längre hemifrån, vid lekparken hade vi favoritaffären. Triumf Glass! Nypoppat popcorn som smakade himmelskt och glass i lösvikt. Tresmak med jordgubbar, päron och vanilj var bäst. Expediten la glassen i paraffinerade papperskartonger som sedan rullades in i tidningspapper och kolsyre-is. Det var en bit hem, så vi barn sprang så fort vi kunde. 

 

Skolan? Ja stränga lärare visste vi verkligen vad det var. Ordning och reda och massor av läxor. Lärare som ringde hem så fort något inte var bra. Maten i skolan var som hemma och man var tvungen att äta upp. Visst fanns det saker i skolan som inte var bra... men är det verkligen bättre i dag? Hellre det som var dåligt på min tid än det som är dåligt i dag, absolut. (Om man fick välja, menar jag. Sträva efter felfri skola är ju en orimlighet.)

 

När vi barn lekte då lekte vi verkligen. Få leksaker hade vi också, fick önska något till födelsedag och jul. Det fanns verkligen inga berg av ointressanta och "tråkiga" leksaker i våra rum. 

TV`n när den först kom var svartvit och hade en enda kanal. Spännande. Barnförbjudet var inte kul, då fick man gå och lägga sig. Ibland smög jag upp och gömde mig i rummet och smygtittade. Mamma fick bära in mig i sängen när de senare hittade mig sovandes i nåt hörn.

 

Telefonen stod i hallen och den lekte man INTE med. Fick bara ringa viktiga samtal, spara på pengarna! Jag kommer fortfarande ihåg telefonnumret vi hade. 031-142236, och mormor hade 031-148622. Märkligt, men jag minns så gott som alla telefonnummer vi haft genom åren, och de är många. Varför gör jag det? När jag inte kan räkna upp Sveriges kungar eller räkna algebra?

 

Vår närmiljö på 50- och 60-talet var tyst och stilla, trots att vi bodde i en storstad. Det enda orosmoln vi hade var en gammal alkolist som kallades "Blånäsa" - pga av sin enorma näsa och dess färg. Såg honom sitta lite varstans och sova, lutandes mot en vägg eller liggande på en bänk. "Usch" sa mamma. "Akta dig för honom!"

I dag skulle jag vara glad om vi hade blånäsor omkring oss istället för alla andra hot som finns. Blånäsa var nog bara en risk och fara för sig själv...

 

Nä, jag längtar tillbaka till stillheten, det lugna tempot. Samtalen vid köksbordet på kvällarna. Godnattsagor och "Gissa vad jag ritar på din rygg?" när man skulle lägga sig. Inte 500 tv-kanaler och mobiler som pockar på uppmärksamheten.

 

Jo, det var bättre förr. Vi brydde oss om varandra mer, det fanns arbete till alla, skolan var en instutition som ingav respekt, ålderdomshemmen var många och vår miljö var inte försurad. Vårt land var inte så åsikts-splittrat och det fanns fortfarande goda saker kvar att sträva efter.

I dag strävar vi efter lindring, mindre våld, lugn och ro samt att minska självmordstalen, cancerfallen och trafikdödade. Vi strävar efter en bättre skola. Vi ber för våra gamla att de ska få bättre vård samtidigt som vi försöker skydda dom mot elaka människor som lurar dom. VI lektar ekologiskt i affärshyllorna och kör barnmaten i mikrovågsugnar. 

Och jag är trött... sååå trött! Men när man tänker efter så är det inte så konstigt, eller hur?