Ja, så var det de där med "såpa"...

Ja herregud. Nu har han satt igång sitt "arbete" som president.
Hade ingen direkt åsikt egentligen om Trump förut, tyckte väl att människan kunde få börja sitt jobb innan man kritiserade. Men allvarligt?
Om vi för en stund ser förbi alla inlägg/skämt i media om hans oduglighet som man, älskare, medmänniska, pesident och ja... människa över huvud taget - och koncentrerar oss på det han gör. Bl a:
  • Skärpt abortlagarna. Till stor del kan jag förstå detta. Abort får aldrig bli ett legaliserat preventivmedel. "Hoppsan, nu blev jag med barn igen... äh, det tar jag bort". Nej, det kan aldrig vara försvarbart. Sen kan man vända och vrida på detta i olika riktningar - och det görs också. Feminister, kvinnor i allmänhet och inte minst media. Hittills är nog detta det enda han beslutat som i alla fall jag kan förstå...
  • Bygga mur mot Mexico till en kostnad av 97 miljarder svenska kronor? Förvisso skapar detta mängder av arbetstillfällen under en lång tid. Även efter den är klar, då det krävs mängder av folk som måste "bevaka" muren. Arbetstillfällen som sedan hamnar i statistiken och som Trump kan visa upp och säga "Jag sa ju ja skulle fixa jobb". Men... jag tror personligen inte att det hjälper. Och frågan är om antalet arbetstillfällen räcker till för att, så att säga, jämna ut byggkostnaden? Blir nog en väldigt lång payoff tid på det bygget, särskilt som Mexicos president i dag VÄGRAR betala muren, vilket Trump gått ut och krävt!
  • Trump har stoppat upp alla lagförslag som "låg på det skrivbord" han tog över efter Obama. Han vill se över dessa en gång till. Bl a en djurskyddslag som gäller hästar. Kan tyckas småaktigt i sammanhanget att prata om hästars välmående när hela USA vibrerar. Men ändå. Vi får verkligen hoppas att den lagen - efter Trumps "översyn" - trots allt går igenom.
  • En hel värld följde deras protester. Ursprungsbefolkningen och aktivister protesterade i månader – och lyckades stoppa oljeledningen i North Dakota. Vi var många som jublade med dom i deras glädjeyra. I dag har Donalt Trump rivit upp beslutet och tillåter ledningen. Ett fruktansvärt övergrepp både på indianerna och miljön. Blev seriöst ledsen när jag hörde detta. Att Trump själv har ekonomiska intressen i det hela? Ja, vi får se hur det slutar...
Detta är bara några få axplock ur president Trumps första vecka som president. Det är många fler beslut som tagits, beslut som han i valrörelsen lovade att han skulle genomföra. Och just det kan man inte annat än lyfta på hatten för. Han håller vad han lovar den där Trump. Sen kan man ju diskutera hans olika beslut. ABSOLUT!
 
Trump dyker upp i varenda nyhetssädning och åtgärderna blir fler och fler. Ja vad ska man säga?
Tycker mest att hela historien börjar lika en enda gigantisk såpa, med Donald Trump i huvudrollen. Men å andra sidan? Gör det någon skillnad? USA har och kommer alltid att vara en parodi på demokratin - och Trump har ju egentligen bara sett till, att nu får denna såpopera rätt man i huvudrollen. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Världens genom tidernas största dokusåpa!

Har kollat på Trump i dag. Såg när han svor eden och blev USA´s 45´e president. Lyssnat på folk i TV-studion. deras åsikter, deras ibland spydiga kommentarer om Trump, deras analys om vem han är, vad han är och inte minst om hur dåligt jobb han kommer att göra samt att "han håller högst ett år". Många är dom som tagit sig rätten ha ha åsikter om honom. Sett många ögon som "himlat", huvud som skakats, munnar som snörpts och inte minst mängder av spekulationer om hur den närmaste tiden kommer att se ut, vad som kommer att hända.
 
Trötta mig! Varför kan inte "folk" respektera att han valts till president. Varför kan inte journalister och andra sakkunniga vara objektiva? När politiker, analytiker och journalister beter sig på det sättet hamnar dom ju på samma nivå som Trump. Fattar dom inte det? De enda som egentligen har rätt att ifrågasätta och uttrycka ilska och förakt är det amerikanska folket, dom som röstat. Inga andra! 
 
Men visst är det konstigt, rent av underhållande? Donald Trump är USA`s nye president! Ja käre tid...
Först trodde man det var ett skämt, sen tänkte man "han vinner aldrig". Men snart gick det upp för mig och många andra att "ta mig tusan, han kanske gör det?" Följde valet och analyserna i TV. Såg Trump stå där och säga saker som - den vanliga människan, medelklassen och arbetarna - ville höra. Samma saker som de själva sagt till varandra i årtionden. På sina arbetsplatser, runt fikabordet, i tv-soffan. Uppgivenheten, politikerföraktet och ilskan gjorde Trump till president. Ett land med stora inrikes-problem gav Trump presidentposten. Och inte är den posten speciellt avundsvärd. Nej, tvärtom. Trump lär nog få klä skott för mycket som grundats av Obama och andra före honom. Vi lär nog få se mycket av Trumps pekfinger och höra mycket av hans "ärlighet". Detta gott folk... detta kommer att bli världens genom tidernas största dokusåpa! 
 
Aldrig förr har det väl varit så mycket kritik mot en president INNAN han hunnit sätta sig vid skrivbordet i Ovala rummet. Annat var det med Obama. Nobelstiftelsen gjorde stora undantag och nominerade honom Nobels fredspris efter att han bara varit president i två veckor. Detta för "hans arbete att lösa globala kriser och skapa en kärnvapenfri värld". Jäklar va snabb i vändningarna han var Obama. Han hann med mycket på två veckor... hmmm? (Har skrivit om detta förut, så jag stannar där). Men Trump å sina sida har ogiltigförklarats redan innan han svor eden. Tycka vad man vill om Trump, men visst är det väl ändå märkligt? Hur dom så snabbt kan avvisa alla hans intentioner att göra gott för USA? Redan nu? 
 
Trump är miljardär och affärsman - med det följer ett gigantiskt kontaktnät. Personligen tycker jag att detta ska bli väldigt intressant att följa. Man kan väl säga att det är ett experiment, en möjlighet att få veta om en affärsman är bättre som ledare för ett land än en politiker. Olyckskorparna är många. "Han kommer inte få ihop tillräckligt med folk till alla poster, han har lik i garderoben, han är Putins knähund" osv. Lägg sen till den kvinnosyn han tillskrivits, den arrogans och "ärlighet" han visat under valrörelsen. Mycket har vi sett och ännu mer har vi fått höra. En del stämmer säkert och annat inte. Men...
Hur Trump är som person, människa eller president har jag ingen aning om. Men som familjefar verkar han ganska ok. Välartade barn som tagit över hans miljardimperium, en svärson på plats i Vita huset. Han verkar vara en kärleksfull pappa. Eller? Och hans ärlighet, även om den ibland svider rejält, är väl bara positiv för oss åskådare. Han lär ju inte alltid tänka före han talar, vilket kan betyda att vi får kanske får veta saker som andra presidenter aldrig skulle komma på tanken av avslöja. Intressant! Att han är ovän med halva CIA ser jag bara som en fördel. Nu kanske vi äntligen kan få en del konspirationsteorier omskriva till sanningar? Spännande!
 
Hillary Clinton fick fler röster än Trump, närmare exakt 1,2 miljoner sådana - ändå vann han valet. Ett faktum som retat upp många. Men så är det i USA, så är reglerna. I USA:s valsystem, är det inte viktigast att få flest antal röster – utan att vinna i rätt delstater. Precis som i en tennismatch. Ta en 3-sets match t ex:
Trump - Clinton
7-6
1-6
6-4
Trump 14 - Clinton 16
Trump vinner med 2-1!
 
Har man sportregler i ett presidentval får man nog skylla sig själva.
Flest antal röster är väl ändå mer demokratiskt än det här...
 
Nåväl. Ett land i USA´s storlek är inget litet experiment.
Trump är som han är och folket röstade fram honom.
Det finns ungefär 319 miljoner människor i USA - 319 miljoner åsikter och viljor.
Det ska bli väldigt spännande att följa utvecklingen i USA
och se vad han hittar på, den där Trump.
 
En god familjefar alltså - frågan är om han blir en lika god landsfader...
Den som lever får se - den som lever får se.
 
 
 
 

Älskade djur!

Herregud, vilket elände! För Åtta dagar sedan brjade jag hosta och fick svårt att svälja. För sju dagar sedan tappade jag rösten och fick ont i öronen. Min man har flyttat in i gästrummet vårt för att kunna sova på natten. I dag bröt jag ihop totalt av all smärta i hals, öron och bröst. Men gråta? Nej, det går inte. Har man ingen röst kan man inte gråta. Fick panik!
Nåväl, jag har ätit penicillin i två dagar och börjar märka en liten, liten förbättring. Men hallå? Åtta dagar?
Jag äter naturtillskott, nyttig mat. Ekologisk frukt och grönsaker. Min mjölk är gammaldags ekologisk, äggen ekologiska. Blandar maten efter olika rekommendationer så att kroppen har lättare att ta upp näringen. Det är en hel vetenskap. Mest känt är en väl att c-vitamin är en förutsättning för att kroppen ska kunna ta upp järn - men det finns mängder fler saker att tänka på. Mindre känt är väl det faktum, att "kaffe på maten" minskar och rent av tar bort kroppens förmåga att ta till sig mineralerna i maten. Men det lär väl svenskan aldrig ta till sig, eftersom kaffe på maten märkligt nog hör till vår "kultur". Tycker jag borde klara mig utan förkylningar och skit. Men icke! Var förkyld runt jul och så nu igen. Men å andra sidan är det säkert 5-6 år sedan jag var så här angripen, så... får väl va glad för det!
 
Klocken är tre på natten, Trump blev president i USA för typ nio timmar sen. Min hosta har jagat upp mig till datorn, så jag ska få lite annat å tänka på. En kopp varmt te står bredvid mig på skrivbordet. Det är stjärnklart ute och frosten biter i min trollhassel utanför fönstret.
På måndag den 22 januari är det exakt ett år sedan vi fick hem våran lille misse, Kaffe heter han (bilder nedan). 365 dagar har han bott här, och 365 nätter har han legat hos mig i sängen. Inte en enda natt har han varit ute. 

Brukar gå och lägga mig 9-½10 på kvällarna, kör lite suduko eller läser. Då kommer han. Och han lägger sig inte var som helst. Nej. Han kryper upp och lägger sig ovanpå, bakpå mitt huvud... och spinner. När jag ska släcka tar jag bort en av mina kuddar, då reser han sig upp. Jag lägger då min arm bakom mitt huvud och Kaffe lägger sig sedan på armen med hela sin längd. Vilket resulterar i att hans huvud hamnar i min handflata. Jag kliar honom lite under hakan. Ibland vänder han sig och trycker sig mot mitt huvud, slickar lite i mitt hår. Ofta somnar jag med någon av hans tassar i min hand och hans nos intill mitt öra. Att vaggas in i drömmarnas land av en katts andetag är stort. 
Men Kaffe följer även efter mig under dagen. Lägger jag mig i soffan och kollar TV, då kommer han. Går jag in på kontoret ligger han snart bredvid mig på skrivbordet. Är jag i köket och donar ligger han på köksbordet.
 
Däremot är han inte särskilt kelen eller vill bli buren. Inte gillar han folk heller. Kommer det besök då försvinner han nånstans. Lite synd, men han kompenserar det ganska rejält på nätterna.
 
Vi är många som har husdjur och vår relation till dom är olika. Jag har haft katter i hela mitt liv och ingen har liknat den andre. Min allra märkligaste katt jag haft hette Linus, men han var mer som en hund. Han var otroligt kelen och älskade att bli buren, hänga över min axel. Han var med mig överallt. Till mina kompisar å fika. Låg mellan mitt 
huvud och nackstödet i bilen, ibland t o m på instrumentbrädet. När vi kom fram gick han bara ut ur bilen och strövade omkring på stället både ute och inne, för att sen somna i någon soffa eller säng. Tog med honom på utflykt. Ibland åkte vi till Kinnekulle gick och promenerade ett par timmar, satte oss och fikade - och Linus bara var där, hela tiden. Nån gång blev han trött, då satt han på min axel.
 
Ibland åkte han till mitt ex och var där några veckor för att göra honom sällskap. En annan gång var han på "semester" i fyra veckor hos min son. Alltid lika fri och trygg. Gick ut och in som om han bodde där. Tyvärr blev Linus överkörd när han bara var tre år. En stor förlust. Efter Linus kom Keso, överkörd efter bara ett år. Därefter Bäbis, samma sak. Kaffe är nu dryga året och har länge klarat sig... än så länge.
 
Denna vecka när jag varit sjuk har Kaffe varit ännu mera "på". Flera gånger har han legat hos mig hela natten, typ tio timmar, på mitt huvud, på min arm. Min hosta har inte skrämt iväg honom till gästrummet, nej. Han har varit kvar och tryckt sig extra hårt mot mitt huvud. Och det har varit helt fantastiskt. Som om han ville ge mig ny energi, tröst. Så är det ju med djur. Allt för ofta underskatter vi deras intelligens och förståelse. 
När jag ligger där med Kaffe på huvudet och hans goa varma tass i min hand... då känner jag kärlek. En kravlös energi som strömmar genom min kropp och som läker min själ. Det är inte så synd om mig just då. Nej. Trots hosta, mediciner, uppgivenhet och värk så blir jag lycklig. Tack vare denna lilla lurviga katt med så stor integritet och bestämda åsikter känner jag mig aldrig ensam. Tack Kaffe!