Nobels Fredspris!

Äntligen! ÄNTLIGEN!!!
Nobel fredspris har gått till en människa som är så värd detta, som representerar ALLT som Alfred Nobel avsåg med priset. Nämligen...
 
..."att komma mänskligheten till den största nytta" ...
 
Barack Obama, släng Dig i väggen! K

ongolesiska gynekologen Denis Mukwege tilldelas Nobels fredspris 2018. Han delar priset med tidigare IS-fången Nadia Murad och motiveringen lyder:

 ”För deras insatser mot användandet av sexuellt våld som vapen i krig och väpnad konflikt”, lyder motiveringen."

Har tidigare tagit upp Mukweges arbete här i min blogg. Jag har också skrivit flera innlägg om just Kongo.

Den förtvivlan och maktlösheten som jag känner inför våldet i Kongo synnerhet men också många andra länder, både i Afrika, Asien och övriga världen. 

Det finns en annan sida av inbördeskriget i Kongo som sällan eller aldrig en nämns i medias, av politiker eller de bistondsorganisationer som sprider pengar för att hjälpa fattiga länder. Vad gör dom i Kongo? Varför krigar dom? Det finns många oroshärdar i Afrika, men överlägset störst är kriget i Kongo-Kinshasa, som kallats ”Afrikas världskrig”. Därefter kommer Sudan, Angola, Rwanda, Afghanistan, Somalia och Irak. Landet heter egentligen Demokratiska republiken Kongo (DR Kongo) men kallas ofta Kongo-Kinshasa för att skilja det från grannlandet Kongo-Brazzaville.

På internetsidan säkerhetspolitik.se kan vi läsa följande:

"Det stora krig som bröt ut i Kongo-Kinshasa 1998 fick förödande konsekvenser. Hundratusentals människor miste livet och civilbefolkningen utsattes för ohyggliga övergrepp. Kriget tog formellt slut 2003, men kampen om vem som ska kontrollera landets väldiga naturresurser har fortsatt och lett till nya våldsamheter, framför allt i landets östra delar.

 

De flyktingströmmar som uppstod efter folkmordet i Rwanda 1994 tände den gnista som utlöste kriget. Men landet bar också på ett tungt arv både från kolonialtiden och diktatorn Mobutus hårdföra och korrumperade styre 1965–1997.

Det första kongolesiska kriget 1996–1997 ledde till Mobutus fall. Den nya presidenten Laurent-Désiré Kabila utlovade ett demokratiskt styre, men han blev snart lika auktoritär som sin företrädare. När tutsibefolkningen i östra Kongo-Kinshasa 1998 gjorde uppror mot Kabila stöddes de av Rwanda och Uganda. Kabila lyckades dock behålla makten med hjälp av stöd från Angola, Namibia och Zimbabwe).

En vändpunkt kom 2001 sedan Laurent-Désiré Kabila mördats och hans son Joseph Kabila tagit över makten. 2003 var ett fredsavtal klart och tre år senare hölls demokratiska val, de första i Kongo-Kinshasa på 40 år. Valet vanns av Joseph Kabila, som dessutom valdes om 2011 (även om resultatet ifrågasattes från flera håll). Men demokratiseringen kom av sig och trots en massiv FN-insats och flera fredsavtal har våldet inte upphör.

President Joseph Kabilas mandat löpte ut i slutet av 2016. Han har enligt författningen inte rätt att ställa upp för omval. Oron är stor för att Kabila planerar att försöka behålla makten och trakasserierna mot oppositionen har ökat. Kring årsskiftet 2016/2017 slöts ett avtal som skulle bana väg för ett nytt övergångsstyre, men det blev inte den nystart som Kongo-Kinshasa skulle behöva och Kabila har kunnat spela ut olika delar av oppositionen mot varandra. Stora delar av landet ligger fortfarande utanför centralregeringens kontroll. Flera grannländer, framför allt Rwanda, anklagas gång på gång för inblandning i konflikterna i Kongo-Kinshasa. Den allt sämre ekonomin tillsammans med den politiska osäkerheten ledde till att våldet ökade på många håll i landet."

Jo visst är det så, men - det som aldrig nämns är Kongos mineral-rikedomar. Räknat i naturtillgångar är Kongo ett av världens rikaste länder. Här finns i stort sett varje mineral som listats i det periodiska systemet. Koppar, kobolt och diamanter är de viktigaste mineralerna. Stora mängder utvinns också av zink, guld, kassiterit, mangan, kadmium, germanium, silver, volfram och coltan. Många av dessa dyrbara mineraler går raka vägen till mobilindustrin. MOBILINDUSTRIN! USA och Kina är de som pressar mest ur Kongo. Men dom gör det med mängder av mellanhänder vilket för, att dom kan "två sina händer" och säga att dom inte har med konflikten att göra och tyvärr tyvärr är det extremt svårt att lmedla och hjälpa.

KVALIFICERAT SKITSNACK!

Men i dag lägger jag konflikten åt sidan för en kort stund - och gläds med Denis Mukwege och att han äntligen får lite kredd för sitt arbete internationellt. Grattis och bamsekramar från mig!

(Fotograf Erika Stenlund)

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 

 

 

 

Politiker!

I förra inlägget nedan la jag in en kopia av en artikel funnen på nätet.
Hur trött kan man bli???
 
Denna valdebatt, detta val och dess efterspel går till världshistorien som rena rama tramset!
Här uppmanas vi väljare att lyssna och ta ställning till våra olika politiker och dess program/ståndpunkter.
Vi uppmanas att gå till val och lägga i blanketter på det parti vi mest känner oss i fas med.
 
Så kommer då valresultatet. De båda blocken ligger löjligt lika och inget parti kan egentligen utses som vinnare.
Här börjar nu cirkusen. Men vad är det då som är så svårt att förstå?
 
Socialdemokraterna var störst, Moderaterna kom två och som tredje parti röstades Sverigedemokraterna fram.
 
Är det då inte rimligt att Sossarna får bilda regering och hoppas på stöd lite kors och tvärs i olika frågor - beroende på var dom andra partierna ligger i sina värderingar? Minoritetsregering? Okej! Men är inte det bäst?
Spelar ingen roll vad jag tycker om sossarna. Det är ju detta som är det enda riktiga. 
 
Men... detta förutsätter ju att alla partier respekterar och behandlar varandra värdigt. Det förutsätter att dom röstar efter övertygelse och att dom samtalar med varandra - ALLA PARTIER! Men tyvärr. Så mogna och verklighetsnära politiker finns inte i Riksdagen!
 
Oavsett vad dom olika partierna tycker så handlar alltihop i dag om att INTE rösta med Sverigedemokraterna, INTE ha med dom att göra, INTE prata med dom. Här frångår man praxis till höger och vänster för att sätta käppar i jhjulet för SD. Så jäkla barnsligt! Valresultatet ska väl respekteras!
 
Det som Jonas Sjöstedt enm gång sa i en intervju klarlägger alltihop på ett helt fantastiskt sätt:
 
Fråga: Ni i Vänstern vill ju att Sverige ska gå ur EU, så om SD lägger förslag i riksdagen om en folkomröstning? Röstar ni Ja då?
Sjöstedt svarar: Nej, vi röstar inte för något förslag som SD lägger.
 
Ridå ner!
 
 

Ulf Kristersson - värsta sorten för oss vanliga arbetare!

Kopia av artikel funnen på nätet.

 

DEBATT. Att Sveriges ministrar genom åren, oavsett politisk färg, har visat en och annan mänsklig svaghet i form av ett skelett i garderoben, har för mig bara utgjort ett plus. Något som visat att de haft mänskliga drag, men kan en som aspirerar på att bli statsminister, som Ulf Kristersson, ha hur många skelett i garderoben och lik i lasten som helst?

Text: Dick Sundevall, chefredaktör för magasinet Para§raf |  Artikeln har tidigare publicerats i Para§raf och den återpubliceras med tillstånd.

Sverigedemokraten Björn Söder röstades bort som talman för att en majoritet i riksdagen ansåg att han inte på ett seriöst sätt kunde representera Sverige utifrån vad han genom åren torgfört. Det var naturligtvis ett klokt ställningstagande.

Men hur är det då med den som utropat sig som vår självklara nästa statsminister? Naturligtvis har han inte varit helt felfri livet igenom, vilket jag inte heller begär. Människor är människor och ytterst sällan några änglar. Men det måste väl finnas gränser för hur många lik Kristersson har i lasten, för att inte tala om alla skelett i garderoben.

Ett litet snedsteg på vägen kan man överse med. Två kan tyda på en vana men ändå få passera. Men när det börjar handla om betydligt mer, väldigt mycket mer, så ger det en allt tydligare bild av en medborgares personliga resning, rättskänsla och moral. I Ulf Kristerssons fall blir det en bild av en myglare och fixare som tycks sakna det.

Några exempel på vad som framkommit genom åren i bland annat DN, Svenska Dagbladet, TV4 och SVT:

1. Under sin tid som socialborgarråd i Stockholm sålde Kristersson ut förskolor och assistansbolag till ett värde av 81 miljoner kronor – för 3,4 miljoner kronor. På bara tre år gjordes vinster på 65 miljoner i dessa verksamheter. Till exempel såldes Kulturkrabatens förskolor i Årsta för 635 000 kronor och redan året efter hade den nya förskolechefen tagit ut 9 miljoner i vinst och köpt en gård för bolagets pengar för 2 miljoner. Vantörs Hemtjänst såldes för 69 500 kronor och redan efter nio månader gjorde man vinst på 5,4 miljoner. Utförsäljningarna har i flera instanser, bland annat av regeringens egna utredare, dömts ut som olagliga men Kristersson och Moderaterna har avfärdat och stridit för att allt gått rätt till. Ska den mannen leda en regering som ska hålla i skattebetalarnas pengar?

2. Som socialborgarråd bodde Kristersson i en fin lägenhet på 125 kvm i centrala Stockholm. Enda problemet är att lägenheten tillhörde föreningen Ersta Diakonisällskap och var avsedd för svårt sjuka och hemlösa. Stockholm stad köpte tjänster av föreningen för flera miljoner och en förundersökning om mutbrott inleddes – men blev nedlagd. Kristersson konfronterades med uppgifterna i SVT:s program ”Hemlös”, men vägrade svara på några frågor om det och lämnade hastigt intervjun.

3. År 2005 uppdagades en stor barnhandelshärva där barn i Kina kidnappades och såldes för adoption till USA och Europa. Kristersson var vid tiden ordförande för Adoptionscentrum och valde att mörka skandalen, trots att flera av de adoptioner som gått genom Adoptionscentrum skett genom aktuella skandalbarnhem i Kina.

   4. Under sin tid som socialförsäkringsminister bosatte sig Kristersson med sin fru i en attraktiv lägenhet i Stockholm. Lägenheten införskaffades utanför bostadskön, genom kontakter med Stefan Ränk, VD för bolaget Einar Mattsson. Så långt är det inte mycket att säga om. Det är fullt lagligt och tillåtet för privata fastighetsägare att låta en del lägenheter gå vid sidan om bostadskön. Men – Kristersson hade lämpligt nog tidigare sålt ut 1 200 allmännyttiga lägenheter till just det här bolaget för ett vrakpris i Stockholm på 6 600 kronor kvadratmetern.

5. Under större delen av 2001 anlitade Kristersson svart städhjälp och betalade enligt egen uppgift städerskan ”70-80 kronor i timmen”.

6. Under 2015-2016 åkte Kristersson 668 taxiresor för skattebetalarnas pengar. Notan blev 113 000 kronor. Detta trots att alla riksdagsledamöter tilldelas ett gratis SL-kort och uppmanas att i första hand åka kollektivt. När TV4 konfronterade Kristersson sa han att det var jobbigt att åka kollektivt eftersom han ofta har bagage med sig.

7. Under 2007, när Kristersson var socialborgarråd, åkte han och hans fru till Kina var tredje månad för 128 000 kronor. Självklart skattefinansierat. Kristersson påpekade att han var där för att föra samtal om mänskliga rättigheter och demokrati – något som rimligen inte är socialborgarråds mest självklara uppdrag. Kritiker menar att i själva verket följde han med sin fru som för Swedish China Trade Councils räkning sålde marknadsinformation.

8. När Kristersson valdes in i riksdagen i början av 90-talet sa han att hans mål var att ”bekämpa och avveckla välfärdsstaten.” I boken ”Non-working generation”, som kom ut 1994, jämför han det svenska välfärdssamhället och fackets inflytande med apartheidsystemet i Sydafrika.

9. År 2013, under sin tid som socialförsäkringsminister, sa Kristersson att den som är anställd ska själv ansvara för att vara i form och kunna jobba längre. År 2001 uttalade han sig om att psykiskt sjuka borde gå till jobbet istället för att ligga sysslolösa hemma. I boken ”Non-working generation” skriver han även att 40-talister är lata och skor sig själva och lämnar notan till de som kommer efter.

10. När alliansregeringen föreslog att pensionsåldern skulle höjas så motiverade Kristersson detta med att ”man har ett ansvar att hålla sig i fysisk trim. I vissa jobb ingår det som en del av jobbet att hålla sig i trim. Andra tvingas fysiskt tänka på det, hur ska jag hålla mig i fysisk form?”

Så nu vet landets gruvarbetare, skogsarbetare, anställda inom sjukvården och andra med fysiskt tunga arbeten, att när ryggen tar slut innan de uppnått pensionsålder – så är det deras eget fel.

Ulf Kristersson har alltså uppenbarligen under sin politiska karriär samlat på sig massor av lik i lasten och skelett i garderoben. Ovanstående är ett axplock av vad som kommit fram. Kan en sådan person vara den som representerar staten Sverige som landets statsminister? Har han den personliga resning, rättskänsla, moral och det ekonomiska ansvar vi kan begära av en statsminister?

Nu kanske någon tänker, är Stefan Löfven så mycket bättre då? Löfven har lett en i stora drag handlingsförlamad regering och har i likhet med sina socialdemokratiska företrädare inte lyckats formulera en socialdemokratisk politik som kuggat in i 2000-talet. För mig får han gärna bytas ut. Men – några lik i lasten i likhet med Ulf Kristerssons har inte framkommit. Hade det funnits några, kan vi vara säkra på att de kommit upp i ljuset.

Text: Dick Sundevall. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Dick Sundevall - Pressfoto

 

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar. I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren. Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.