Hela samhället har ju spårat ur...
Just ni pågår rättegången mot Rakhmat Akilov som körde lastbilen genom Stockholm och dödade/skadade flera personer. Radio, tv, nyhetssändningar och tidningar är fulla av rapporter om vad som händer i rättssalen.
Samtidigt... SAMTIDIGT börjar en ny dramathriller på TV4 - Gråzon. En hriller som handlar om terrorbrott.
Jag glömmer aldrig den 11 september 2001. Jag satt och fikade i min lägenhet i Götene. Hade besök av en god vän som är präst. Vi satt i köket och teven gick i vardagsrummet, när programmet plötsligt bryts och en skärrad röst i en nyhetssändning berättar att det flugit in ett flygplan i ett av tvillingtornen i New York.
Självklart blev vi chockade. Rysningar och avsmak avlöste varandra i våra kommentarer. Vi satt där med vårt kalla kaffe i kopparna och följde sändningen ett tag. Sen var min vän tvungen att gå. Jag sa då till henne:
- Jaha, då får vi se hur många år det dröjer innan Hollywood gör film av det här!
- Det kommer dom aldrig att göra, sa min vän. Det finns ju gränser. Gode Gud, sa hon. Aldrig!
Nu när det gått några år så vet vi ju hur det gick. Elle rhur? Filmen kom redan fem år senare. Regisserad av en av Hollywoods största - Oliver Stone. Huvudrollen spelades av Nicolas Cage. Det var ett otroligt romantiserat drama om de hjältar som hjälpte folk ur de brinnande skyskraporna. Musiken, mimiken, skådespelarna agerade precis som brukligt i filmer från USA - Med amerikanska flaggan i topp. "A true story of courage and survival"... jag tror jag spyr!
Och nu, nu går Sverige samma smaklösa väg. Nej, TV4´s nya serie handlar inte om Drottninggatan - men det kiunde den lika gärnaa gjort. Att göra underhållning på ett tema som för mindre än ett år sedan satte skräck i en hel befolkning? Ja, det är så smaklöst, så fruktansvärt vidrigt så jag finner inte ord. 7 april 2017 drog Akilov iväg med lastbilen och mejade ner människor på Drottninggatan i Stockholm. Det har inte ens gått ett år - och nu ska vi underhållas av detsamma?!!!
Long Kiss Goodnight är en amerikansk action-thriller från 1996. I filmen får vi följa en "hit-killer" (Geene Davis) och en polis (S L Jackson) när dom försöker stoppa ett planerat terrorbrott. Busarna hade räknat ut att dom kunde sätta en död, djupfryst arab bakom ratten på en stor tankbil, köra den genom en av USA´s största städer och spränga den mitt i en folkmassa. Förarens kropp skulle ju i explosionen tina upp och han skulle identifieras. Detta i sin tur förväntades leda till att USA´s politiker skulle skjuta till mer pengar i terrorbekämpningen. VIlket skulle få vapenindustrin och statliga organisationer som bekämpar terrorbrott att jubla.
När jag såg filmen tyckte jag den var riktigt bra, spännande. Ända tills den där dagen fem år senare när jag satt med min kamrat och såg direktsäningen från New York. Filmen var skrämmande lik det som senare inträffade i New York.
Det är inte utan att jag börjar undra om Drottninggatan är sanktionerad av våra svenska makthavare? Tja, varför inte? Vi är ju inte tillräckligt rädda för terrorister här i Sverige, i alla fall var vi det inte innan attentatet på Drottninggatan. Och nu direktsänds (ursäkta uttrycket) skiten i TV. Samtidigt som vi proppas fulla i underhållnings-tv med poliser som dödas, kvinnliga Säpo-agenter som löser brottet och utländska, mörkhyade förövare. Är vi verkligen inte bättre än så här i Sverige?
Jag kommer aldrig mer att se något positivt med underhållning som förskönar mord, våld, blod och död. Det slutade i samma stund som jag fick se reklamen om Oliver Stones film. Vill inte se eländet. Min hjärna använder jag till annat än att fylla den med dylika minnesbilder. Fy fan! säger jag rent ut.
Jag skäms över svensk tv ´s prioriteringar. Jag skäms å våra filmmakares sida. Jag skäms över våra myndigheter, vårt rättssystem som tillåter denna cirkus som nu visas i media (AKilovs rättegång). Är det så här en rättegång mot en mörkdare, en terrorist ser ut?
Jag skäms genuint och djupt och jag blir ta mig f:n rädd... men inte för terrorister!
