Polis skjuten...

I går kväll sköts en ung nyutexaminerad polis till döds i Biskopsgården, Göteborg. Enligt polisens uttlande var det en ren avrättning där pistolen riktades direkt mot den unge polismannen.
 
Har varit gift i många år med en polis, pappan till mina två söner. Jag vet vilken oro som infinner sig när det händer något på deras jobb, Minns särskilt kvällen före julafton 1979, då vakthavande befäl ringde och sa min man skulle bli försenad. Dom hade ett läge där en man stängt in sig med sin fru och skulle ta livet av dom båda. Där, i den situationen befann sig alltså min man just då.
 
Oron hos mig och mina tillresta, julfirande släktingar blev stor. Vi hörde ingenting från polisen. Några gick och la sig och vi andra satt och väntade... tills min man stod där i hallen kl fyra på morgonen, uppenbart gripen av det som hänt. Situationen hade slutat med att mannen sköt både sin fru och sig själv och det var min man som var först inne i huset. För honom var det inget nytt att se någon som tagit sitt liv, skjutit sig själv i huvet. Men för hans kollegor hade det varit första gången.
 
Det var då, 1979. När dylika saker hände var det ovanligt, det skapade stora tidningsrubriker och talades om länge efter. I dag? I dag har vi skjutningar varje dag, av helt andra orsaker än psykisk ohälsa. Nu handlar det om "snabba cash, makt, respekt och uteslutande om gäng som bildas i förorterna. Bland de som flytt och sökt skydd, bland de utlandsfödda som våra makthavare inte lyckats integrera. Hot och våld är i dag vardagsmat för våra poliser.
 
Min man däremot... han fick ofta frågan av raggarna i stan om han ville vara deras chaufför. Då var polisen ofta omtyckta och respekterade. I alla fall på de mindre orterna. Folk kände varandra och polisen hade en stor och genuin kunskap om dom flesta som levde på orten. "Busarna" kunde man räkna på ena handens fingrar och tjänsten som polisen handlade i stort om att bistå vid trafikolyckor, ta hand om fyllon och styra upp bråk samt i sällsynta fall åka hem till familjer och meddela dödsbud vid olyckor. Min mn var också ena halvan i en dockteater som turnerade runt i hela Sverige och lärde barn trafikvett. Några gånger var han också med i jakten på Svartenbrandt och andra, till fåtalet, namnkunniga brottslingar på den tiden. Men... mer var det inte.
 
I dag skriker samhället efter fler poliser. Fängelserna är överfulla, arresterna likaså. Nu byggs vanliga rum och kontor om till arrester i väntan på andra lösningar. Mord, övergrepp, våldtäkter och andra brott är i dag något man inte längre reagerar på... förrän i dag, när man vaknar upp till nyheten att en ung polisman blivit skjuten. Då vaknar man liksom till...
 
Vi kan bara hoppas och be till Gud att allt så småningom lugnar ner sig...