Vem vill vara en tjockis?
Jag slutar aldrig att förvånas över hur svårt det är att försöka ha en saklig diskussion med folk när det gäller övervikt.
Jag är nämligen av den fasta åsikten att det inte finns en enda människa som har övervikt och innerst inne trivs med det... ända in i själen.
Och med övervikt menar jag riktigt tjocka människor. INTE de som har lite extra hull. INTE de som tar hand om sig med träning och kost och ändå är lite runda. INTE de som gör allt och ändå inte lyckas.
Nej... jag menar de människor som frossar i onyttigheter i princip varje dag och kallar det för att "unna" sig. Jag menar de människor som låter deras barn bli bara tjockare och tjockare, utan att så mycket som lyfta på ögonbrynet.
På facebook har det cirkulerat en artikel skriven av journalisten Hillevi Wahl som tar upp just detta. Länk: http://www.svt.se/opinion/sommaren-fredagsmys-sju-dagar-i-veckan
Hillevi Wahl (bilden) inledde sin artikel med:
"Vi normaliserar slentriandrickandet och skräpmatsätandet. När de vuxna får rosévin så får barnen glass och chips, som någon form av snedvriden klimatkompensation".Många svarade under fb-inlägget med att kalla Hillevi för föraktfull och att hon drog alla feta över en kam, samt att hon mobbade de med övervikt.
Jag kunde naturligtvis inte låta bli att lägga mig i diskussionen. Och jag skrev helt sonika att det inte finns några glada tjockisar, och att de med övervikt gärna tror sig vara lyckliga, men att deras kropp definitivt inte är det. Och... jag tyckte att jag höll en ganska allmän ton. Bara för att Jag inte är överviktig betyder det INTE att jag är en bättre människa. Jag ser mig aldrig som förmer eller intelligentare. Vi är alla lika mycket värda oavsett hur vi ser ut eller hur vi lever våra liv.
Men jisses va skit ja fick.
Citat:
"Vilket översitteri, jag tror inte mina ögon."
"Jag är en jävligt lycklig tjockis. Sen får du tro vad du vill. Jag har inga problem med min övervikt."
"Jag har fortfarande bara hakat upp mig på ditt "det finns inga glada tjockisar". Men det klarar du visst inte av att höra."
"Hur är det möjligt att inte se vilka fördomar och stereotyper man sprutar ur sig när man stöder detta sätt att se på andra människors kroppar. Folk idag älskar att hata på feta."
" Vem ger er rätt att kommentera min kropp över huvud taget. Varför är det ok att klanka ner på oss? Det är mobbning ni håller på med. Vuxna människor.... Jag blir mörkrädd."
"Gud vad du frossar loss i ditt förakt! Du har verkligen gjort det till en mission att nypa till tjockisar."
Samt...
"DET är ett osunt beteende som du borde gå till botten med istället för att sitta och förfasas över människors kroppar."
Hej å hå! Jag angrep verkligen ingen i min kommentar, jag talade allmänt rakt ut om övervikt. Jag sa visserligen till en tjej att "du kanske är lycklig som person, men din fysiska kropp mår inte bra"... Var det så hemskt?
Min erfarenhet som friskvårdare, med många människor i olika träningsgrupp. Både smala och tjocka på min massagebänk. Unga och gamla med olika fysiska hinder. Rökare och icke-rökare. Alla har man kunnat ha en dialog med och diskuterat ev hälsoproblem. Mitt råd till både överviktiga och rökare har alltid varit: Känn dig inte tvingad att gå ner i vikt/sluta röka. Det kan bara ske om Du Själv vill - verkligen vill. Bry Er inte om vad folk säger. Sök inom er tills ni hittar viljan och styrkan. Om ni vill ha lite hjälp på vägen så börja röra på er. Då brukar viljan att äta nyttigare komma automatiskt. Samt viljan att röka minskar också när man tröttar ut sig fysiskt.
Men detta går inte att säga till folk som seriöst SKITER i sin kropp, sina barn och sitt liv och bara kör på och gör som dom vill. De fullkomligt hatar oss som påpekar det osunda i att låta kroppen förfalla. Och det fick jag ytterligare bevis för på fb i dag.
Och... något som verkligen bör påpekas i sammanhanget:
OM DU SKÖTER OM DIN KROPP, TRÄNAR OCH ÄTER RÄTT - SÅ BETYDER INTE DET ATT DU LEVER LÄNGRE ÄN DEN SOM INTE GÖR DET. INGEN VET NÄR, HUR OCH VARFÖR VI SKA DÖ! MEN DU GER DIN KROPP EN BÄTTRE CHANS OM DU GÖR DET!
Det jag skrev på fb-sidan var inget annat än ett slutsats som jag genom alla mina år med friskvård dragit. Ingen vill innerst inne var överviktig, ingen mår bra av det psykiskt. Men den känslan går att döva på olika sätt. Och det är precis det många gör. Dövar ångesten med... "Det är genetiskt" eller "Jag kan unna mig" eller "Lägg er inte i" eller "Forskarna säger ...." eller "Det finns studier som visar att man inte kan hjälpa att man ät överviktig"...osv osv. Det går också att döva ångesten genom att fortsätta sitt dåliga beteende - med mat, alkohol, inaktivitet etc.
När jag såg artikeln av Hillevi Wahl på fb tyckte jag det var ett bra initativ. Min kommentar var enkel och rakt på. Och just alla inlägg på fb är ju TILL FÖR att diskutera, eller? Men det gillades inte...
Ok, det kan jag ta... för jag ser egentligen bara en orsak till den massiva ilskan som riktades mot mig...
Jag hade rätt!
Du har så rätt!
Jag är överviktig, halva månaden äter jag hyfsat bra, rör mig ganska mycket och andra halva månaden äter jag helt oregelbundet och mycket socker. Jag känner idag, efter att ha vaknat till liv och sluta bli kränkt för ordet tjockis insett att detta är ett problem. Jag äter verkligen på mina känslor och mår bara sämre och sämre. Har egentligen alltid haft ett tjockis tänk, uppväxt av såna föräldrar som du beskriver i texten, har haft otroligt svårt att sluta med detta beteende. Men har haft massa andra beroenden jag vunnit över genom att erkänna och acceptera. Jag vill göra det nu med mitt över ätande, oregelbundna och socker ätande. Tack för ett viktigt meddelande. Jag mår skit, så jag kan stryka under på detta!