SALT & SOCKER?
Nu vet jag inte vad jag ska tro. Det kommer varningar med jämna mellanrum, om salt. Vi äter helt enkelt för mycket.På Vårdguidens sida kan man läsa:
"Salt binder vätska i kroppen och påverkar därför vår hälsa på flera sätt, bland annat kan det bidra till att öka vikten och höja blodtrycket. Vi människor behöver få i oss salt, men det räcker med ungefär ett kryddmått om dagen. De flesta äter mycket mer än så. Dels saltar vi på maten av gammal vana, dels innehåller den färdiglagade maten vi köper en hel del salt.
De flesta av oss äter för mycket, ungefär 10–12 gram per dag, och det innebär risker för hälsan. Livsmedelsverket rekommenderar inte mer än 5–6 gram per dag, vilket motsvarar ungefär en tesked.
Njurarna kontrollerar salt- och vattenbalansen i kroppen genom att utsöndra salt – vi kissar helt enkelt ut överskottet. Njurarnas förmåga att ta hand om salt varierar från person till person. För oss alla gäller dock att den förmågan blir sämre när vi blir äldre. När vi äter mer salt än njurarna klarar av att göra sig av med blir mer salt kvar i kroppen. Där binder det till sig vätska och med en större vätskemängd i kroppen ökar trycket i blodkärlen. Då går blodtrycket upp."
Okej... det har man ju hört till leda, särskilt som jag arbetar inom äldreomsorgen. Döm om min förvåning när jag läste vad Björn Hammarskjöld skriver. Han är assisterande professor i pediatrik vid Strömstad Akademi Filosofie licentiat i biokemi (1971) Oberoende Senior Vetenskapsman i Nutrition". Läs särskilt det jag satt en * omkring. Det bevisar ju hur farligt det är att äta blodtryckssänkande mediciner, som alltså ökar saltbristen i kroppen.
Jag börjat stillsamt undra om det inte är socker-förespråkarna som ligger bakom varningen för salt? Läser man vad Hammarskjöld skriver om just socker: "Så problemet är att salt inte binder vatten och kan därmed inte öka blodtrycket. Men socker binder vatten som binder salt."
Jisses!
Här kommer det:
"Salt är livsviktigt och man dör av saltbrist, inte av att äta mycket salt.
Ingen verkar kunna saltets fysiologi.
Vi filtrerar ut 1-2 kg salt per dag i glomeruli (njurarnas
filtrationsutrustning) vilket motsvarar 1 gram salt per minut.
99 % hämtas tillbaka från tubuli (njurarnas återupptagsutrustning) så vi kissar ut 9-18 g salt per dag enligt många landstings kemlab då man mäter dygnsmängden salt i urin. Så man har ingen som helst möjlighet att öka saltkoncentrationen i blodet över 145 mmol/L den normala övre nivån av saltkoncentration i blodets plasma.
Problemet för kroppen är att försöka få tillbaka tillräckligt med salt, egentligen natrium, så att saltkoncentrationen är minst 137 mmol/L.
Här krävs flera olika metoder som kroppen utnyttjar, dels motströmsfördelning och dels blodtryckshöjande hormoner som aldosteron, angiotensin och renin (AAR). Dessa blodtryckshöjande hormoner har också receptorer på distala tubuli och plockar upp de sista resterna av natriumjonerna.
Äter man mindre än 5 g salt per dag så är nivåerna av AAR minst tredubblade och det leder till att blodtrycket höjs så att man sätts på blodtryckssänkande mediciner.
*Då blockerar dessa mediciner receptoerna för AAR inklusive receptorerna för natriumåterupptaget.
Då minskar natruimupptaget i tubuli vilket gör att saltnivån i blodet minskar och då stiger nivåerna av AAR ännu mer.*
Sedan sjunker nivån av natrium i plasma varför kroppen minskar blodvolymen för att kunna öka koncentrationen av natrium och då sjunker blodtrycket några mm Hg på grund av volymminskningen.
De försök som har gjorts innehåller två armar, en arm med 6 eller 9 g salt per dag och en arm med 3 g mindre salt per dag. Efter 4 veckor mäter man blodtrycket och får 0-4 mm Hg lägre tryck hos dem som äter mindre salt.
Men man "glömmer" alltid att ha med en tredje arm med minst 30 g salt.
Den gruppen har lägre blodtryck än de andra två armarna. Så jag förstår att man bara tar med två armar, den tredje armen skulle brutalt slakta den underbara hypotesen att mindre salt ger lägre blodtryck.
Kommer man under 120 mmol/L så dör man av natriumbrist, vattenförgiftning, värmeslag, cirkulationskollaps, SIADH, SISWI eller eldaresjuka.
En 70 kg person har då tappat omkring 3 gram salt i blodet för att minska från 141 till <120 mmol/L
Så man kan aldrig få ett högt blodtryck av att äta för mycket salt (upp till 100 g/dag) eftersom nivån aldrig kan gå över 145 mmo/L
Så problemet är att salt inte binder vatten och kan därmed inte öka blodtrycket. Men socker binder vatten som binder salt. En glukosmolekyl binder 190 vattenmolekyler som då behöver en halv natriumjon för att man ska slippa hyponatremi och död.
Sammanfattningsvis ät minst 15 g salt per dag för att normalisera blodtrycket och då slipper man blodtryckssänkande mediciner.
Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik vid Strömstad Akademi Filosofie licentiat i biokemi (1971) Oberoende Senior Vetenskapsman i Nutrition"
Ingen verkar kunna saltets fysiologi.
Vi filtrerar ut 1-2 kg salt per dag i glomeruli (njurarnas
filtrationsutrustning) vilket motsvarar 1 gram salt per minut.
99 % hämtas tillbaka från tubuli (njurarnas återupptagsutrustning) så vi kissar ut 9-18 g salt per dag enligt många landstings kemlab då man mäter dygnsmängden salt i urin. Så man har ingen som helst möjlighet att öka saltkoncentrationen i blodet över 145 mmol/L den normala övre nivån av saltkoncentration i blodets plasma.
Problemet för kroppen är att försöka få tillbaka tillräckligt med salt, egentligen natrium, så att saltkoncentrationen är minst 137 mmol/L.
Här krävs flera olika metoder som kroppen utnyttjar, dels motströmsfördelning och dels blodtryckshöjande hormoner som aldosteron, angiotensin och renin (AAR). Dessa blodtryckshöjande hormoner har också receptorer på distala tubuli och plockar upp de sista resterna av natriumjonerna.
Äter man mindre än 5 g salt per dag så är nivåerna av AAR minst tredubblade och det leder till att blodtrycket höjs så att man sätts på blodtryckssänkande mediciner.
*Då blockerar dessa mediciner receptoerna för AAR inklusive receptorerna för natriumåterupptaget.
Då minskar natruimupptaget i tubuli vilket gör att saltnivån i blodet minskar och då stiger nivåerna av AAR ännu mer.*
Sedan sjunker nivån av natrium i plasma varför kroppen minskar blodvolymen för att kunna öka koncentrationen av natrium och då sjunker blodtrycket några mm Hg på grund av volymminskningen.
De försök som har gjorts innehåller två armar, en arm med 6 eller 9 g salt per dag och en arm med 3 g mindre salt per dag. Efter 4 veckor mäter man blodtrycket och får 0-4 mm Hg lägre tryck hos dem som äter mindre salt.
Men man "glömmer" alltid att ha med en tredje arm med minst 30 g salt.
Den gruppen har lägre blodtryck än de andra två armarna. Så jag förstår att man bara tar med två armar, den tredje armen skulle brutalt slakta den underbara hypotesen att mindre salt ger lägre blodtryck.
Kommer man under 120 mmol/L så dör man av natriumbrist, vattenförgiftning, värmeslag, cirkulationskollaps, SIADH, SISWI eller eldaresjuka.
En 70 kg person har då tappat omkring 3 gram salt i blodet för att minska från 141 till <120 mmol/L
Så man kan aldrig få ett högt blodtryck av att äta för mycket salt (upp till 100 g/dag) eftersom nivån aldrig kan gå över 145 mmo/L
Så problemet är att salt inte binder vatten och kan därmed inte öka blodtrycket. Men socker binder vatten som binder salt. En glukosmolekyl binder 190 vattenmolekyler som då behöver en halv natriumjon för att man ska slippa hyponatremi och död.
Sammanfattningsvis ät minst 15 g salt per dag för att normalisera blodtrycket och då slipper man blodtryckssänkande mediciner.
Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik vid Strömstad Akademi Filosofie licentiat i biokemi (1971) Oberoende Senior Vetenskapsman i Nutrition"
Det är alltså socker som binder vätskan - som i sin tur binder saltet. Som jag sa förut, så arbetar jag inom äldreomsorgen. Där tjatas det hela tiden om att vi inte får ge de gamla för mycket salta. Men socker? Det får dom i överflöd. Stora godispåsar inhandlas varje vecka och ställs hemma hos de gamla. Kakor, choklad, halvfabrikat med mängder av socker.
"Ja men dom vill ju så gärna ha något sött" heter det. Jovisst, men om de vill salta extra på maten? Då är det klart och tydligt NEJ! Och blodtrycksmediciner? Ja, det äter dom allihop... nästan!
Kan man skönja en styrning - återigen - från livsmedelsindustrin och läkemedelsbranschen?
Jag börjar tro det...
Jag har läst lite här och lite där. Jag har inte tiden att sitta och läsa. Men fasen du är ju kanonbra.