UNICEF och Kongo?

Jag googlade på UNICEF och Kongo.
 
Då kom först en sida fram där man kan skänka pengar till UNICEF, men där stod det inget om Kongo. Där talades det om ebola-epidemin. Ingenstans nämndes landet Kongo. Som nr två på söksidan låg en sida från den 25 augusti 2010. Ingressen löd som följer:
"Efter att den senaste gruppvåldtäkten på minst 179 kvinnor och flickor i östra Kongo-Kinshasa uppdagats, uppmanar nu UNICEFs högsta chef, Anthony Lake, alla stridande parter att sluta använda sexuellt våld som vapen."
Minst 179 kvinnor och flickor? Hmmm... I dag är nog den siffran lite större. Vi får nog lägga till några nollor. 
 
Fortsatte och sökte nu på Anthony Lake och Kongo? Ingenting...
Djup suck...
 
 

Prioriteringar?

Hade lite allmänbildning med mina två bonusbarn (15 och 17 år) vid frukosten i dag. De har ju båda två varit och besökt koncentrationsläger ihop med sina konfirmationsgrupper. Då talades det om att något sådant "aldrig mer får hända" och att "världen aldrig får glömma". Självklart är det så. Men att det pågår folkmord i dag, just nu... det visste dom inget om. Kongo? Vaddå Kongo?
 
Mina bonusbarn blev helt bestörta när jag förklarade för dom vad som pågick. Och varför. Hur mineralfyndigheterna i Kongo gör vår mobila teknik möjlig. Med våldtagna tvååringar, lemlästade människor och över 6 miljoner dödade som följd. För att inte tala om alla de miljontals som är på flykt från landet.
 
En liten stund senare satt jag vid TV´n. Då visades ett reportage om ett par systrar här i Sverige som engagerar sig i barn från Bosnien. "Stiftelsen Våra Barn".
Det satt ett gäng ungdomar från Bosnien i en soffa och spelade TV-spel, medan initiativtagarna talade in i kameran och berättade hur viktigt det var att hjälpa barnen. Barnen?
 
Om vi satte barn från Kongo i en soffa framför TV´n med en speldosa i händer, då skulle de inte veta vad det handlade om. Förresten... de har nog aldrig ens sett en soffa...
 
Jag säger som jag sagt förut.
Det är lätt att hjälpa de som är lätta att hjälpa.
Det är lätt att "skjuta på stillasittande mål".
 
Alla barn behöver hjälp, inget snack om den saken. Men man kan inte låta bli att förundras över prioriteringarna.
 
Och nej... jag gör inte själv något för dessa barn. Skäms på mig! Men å andra sidan - när Västvärlden och FN inte gör något, hur ska då en vanlig sketen kärring från Sverige mäkta med?
Men - nog är det skillnad på "Våra Barn" och "Andras Ungar" alltid...
 
FN´s barnkonvention:
  • Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde.
  • Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet.
  • Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas.
  • Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne.
Att skriva ner vad som gäller på ett papper och även att skriva under samma papper är inte svårt. Det svåra ligger i att efterleva löftena...
 
Bilden nedan är den bild som UNICEF har på sin hemsida. Gripande bild. Men vad gör UNICEF för Kongo? Nån som vet?
 
 
 

Redan fredag igen . . .

. . . veckorna går så fort. Mycket vatten hinner det rinna under alla broar världen över. Och våra politiker fortsätter lova att saker och ting ska bli sååå mycket bättre, hela tiden.
 
Blir bara så trött. Hela tiden hör man i media att nya utredningar ska tillsättas, att saker och ting ska omvärderas och funderas kring. Pengar kostar det också, att hela tiden "förändra" och "förbättra".

Och allt som ska förändras och förbättras är många gånger saker som en gång var bra, men som DÅ ändrades till "det bättre" och som inte fungerade, och nu ska utredas och ändras till det bättre, som om några år inte fungerar och som återigen förmodligen måste utredas och förbättras igen och igen och igen och igen, för att kanske i sista änden återkomma till det tillstånd det en gång var för länge sedan. (Lång mening de där...)
Därför kan man ju egentligen inte legalisera dessa förändringar med att säga "tiderna förändras, vi måste följa med i utvecklingen" - eller hur?
 
Men, det är väl det som kallas tillväxt? Pengarna måste rulla...
 
Själv blir jag bara trött, uppgiven och mer och mer oförstående över hur vårt samhälle utvecklas... eller invecklas?
 
Nån sa för en tid sedan till mig att "Livet är komplicerat, det är svårt att leva"...
 
Men se, det tycker inte jag. Livet är egentligen alldeles fruktansvärt enkelt och okomplicerat. Det är vi människor som GÖR det svårt och komplicerat. Vi krånglar till saker som egentligen är enkla, självklara och alldeles, alldeles underbara...
 
Suck...
 
Till sist bjuder jag på ett foto som min son tog på Borås Djurpark förra helgen. Det var 15 meter mellan honom och djuret. Trots det (och tack vare en bra kamera) lyckades han fånga djurets innersta själ. Den blicken går rakt genom kroppen, träffar rakt i mitt innersta. Tänk va små vi människor egentligen är. Små som sandkorn i universum. Små och korkade... ty vi inser inte vilken vacker värld vi har omkring oss... så nära, så nära, så nära...
 
Låt mig få presentera: Djurens Konung...