Josefsson och Uppdrag granskning...

Satt och tittade på reprisen av Uppdrag granskning i tv. Den som handlade om EU-migranter.
Där visades en kåkstad som vuxit upp i centrala Malmö, med omkring 400 personer. De slänger sopor överallt, gör sina behov på grönområden och kyrkogårdar intill, samt hämtar även vatten på kyrkogården och tar allt vad hinkar och vattenkanner heter med sig. Det var även prostitution mellan skjulen på kyrkogården och anställda på platsen hade vid flera tillfällen blivit hotade.
Janne Josefsson reste också till en ort i Bergslagen som heter Högfors. Där har det blivit en ren "bananrepublik" och myndigheterna blundar... nej dom skiter i vad som händer.
 
Värst var nog, tycker jag, den lilla röda sommarstugan (bilden nedan) som en av migranterna påstod sig äga och som han hyrde ut till en romsk-rumänsk familj med fyra barn, för 4000 kr i månaden. Stugan ägs egentligen av ett äldre par och de har haft den, firat sommar där, i nästan fyrtio år. Polisen har lagt ner förundersökningen med förklaringen, "att det inte är något som är bevisat stulet". Va? Räknas inte huset då? Eller kan man inte stjäla ett hus?
 
Jag ångrar att jag tittade på programmet. Visst, jag kände väl till kåkstaden i Malmö och folks motstånd mot migranterna. Men detta gick över alla gränser. Särskilt som de intervjuade EU-migranterna hela tiden talade om "sina rättigheter" här i landet.
 
Jag blev så ledsen, så trött och så heligt förbannad. Detta är inte mitt land Sverige som jag vuxit upp i. Myndigheter som i vanliga fall jagar oss invånare för allehanda småskit - blundar och struntar i det som pågår. Skyller på att de inte kan göra något, att de inte har några gemensamma regler för handhavandet av människorna som kommer hit. Hävisar till sina jurister, som i sin tur ser helt uppgivna ut! De kan inte avhysa dessa olagliga migranter - mest på grund av att de inte går att identifiera. Malmö-polisen och Malmös kronofogdemyndigheter kan inget göra för att personerna i kåkstaden inte går att identifiera? De måste veta namnet på den de avhyser.
Märkligt, mycket märkligt. Om de nu kan bo så öppet, 400 st mitt i Malmö, utan ID-handlingar? Är det inte det som kallas "papperslös". När det gäller papperslösa är Migrationsverket helt klara på hur det ska hanteras. Jag citerar:
 
"Enligt svensk utlänningslag är principen att utlänningar ska ha uppehållstillstånd för att stanna i mer än tre månader. (Uppehållstillstånd får man bara om man kan identifiera sig, min anm.) Papperslösa kan alltså ha rest in i landet legalt, med eller utan visum, men vistas här utan tillstånd om de stannar längre än den tid deras visum tillåtit."
 
Och de i Malmö har inte ens visum! Inte heller de i Högfors. Många kom hit som bärplockare. Sen har dom stannat.
 
Än en gång undrar jag om inte våra statliga myndigheter har en dold agenda. De skiter i vad som händer, låter samhället "förfalla" - mest för att visa på att "se nu hur det blir när folk får komma hit hur som helst". Med andra ord... DOM VILL att SD ska få massor av röster i nästa val. Då är det på SD´s villkor som landet ska städas upp, och de kallas ju redan för rasister så... Och de "rumsrena" partierna kan stå brevid, glada över att slippa ta hand om eländet... samtidigt som de skriker "främlingsfientlig" till dom som ordnar upp allt. Eller?
 
I programmet visades också en "solidaritetsgrupp" som fanns i Malmö för de i kåkstaden. De stod och talade på engelska till de boende och sa bl a: "Ni har varit jätteduktiga och byggt så fina skjul" och "vi ska kämpa för att ni ska få det bättre".
Räcker ordet naiv?
En av de som Josefsson intervjuade i Solidaritetsgruppen hette Jonas Bjärby (bilden), som sa: "Kommunen måste ta sitt ansvar" och "Ett samhälle som inte kan ta hand om sina fattiga, är inget samhälle värt och leva i". Okej... men nu är inte detta "våra fattiga". De kommer huvudsakligen från Rumänien. Så om Rumänien misslyckas då är det per automatik vi i Sverige som ska ta över? Nä du käre Jonas, det anser inte jag!
 
Jag kan inte slå på TV´n, sätta på radion eller öppna en tidning längre, utan att överösas med rapporter om migranter, flyktingkatastrofer, sorg och elände. Inte heller slipper jag från att se kvinnor med kläder som täcker hela kroppen, barn som skriker och cyklar runt i byn överallt utan hjälm, som struntar i bilar som kommer körandes eller pekar finger när man säger till dom vara försiktiga. Det går migranter i vår trädgård och plockar fallfrukt (ett träd som nu är nedtaget för solens skull), det ringer folk på vår dörr när de ser vår byggställning på huset - frågar efter jobb på knagglig engelska.
Aaagh!!! Jag orkar inte se det längre!!!
Och det gör mig inte på något sätt till en dålig människa. Tvärtom - jag mår istället dåligt av hela situationen. Och vi är många som gör det.
 
Och säg nu inte, att "jag blundar för världens problem", att jag saknar empati och inte är solidarisk mot de som har det svårt. Det handlar INTE om det. Det handlar om, att det ibland är fullt tillräckligt med ens egna problem. Fullt tillräckligt! Och vi som bor här i landet ska inte straffas för att vi har en dräglig tillvaro. Vi ska inte straffas för att vi lever i ett land med fred och mat på bordet. Det är vår rättighet!
Som det är nu verkar målet vara att ALLA ska ha det lika dåligt - istället för att vi som kan... får ha en tillvaro i lugn och ro!
 
 
 
 
 
 
 
 

Stor ökning av psykisk ohälsa - toppen av ett isberg!

Sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa ökar markant. Värst drabbade är kvinnor i människonära yrken. De är sju gånger ­oftare sjukskrivna på grund av stress och utmattning än män som jobbar med teknik.
Människonära yrken och män som jobbar med teknik. Jojo!
 
Jag jobbar själv inom ett människonära yrke. Hemvården. Och jag kan lugnt säga att det är inte roligt alls. Visst, jag trivs med mitt arbete när det gäller utförandet. Jag känner att jag gör skillnad. Uppskattningen är stor när man kommer på besök. Men uppskattningen hos vårdtagarna väger mindre än uppgivenheten hos mig själv.
Vi kan bara göra såå lite. Det behövs mer tid hos varje människa, varje gammal. De sitter ensamma långa perioder - trots att anhöriga tycker att de gör sitt. Och självklart, de gör så gott de kan. Men ensamheten är stor.
Sen har vi maten... Där finns fortfarande mycket att önska. Mina kollegor säger "du vänjer dig". Men faktum är, att jag INTE VILL vänja mig vid detta. Jag vill inte bli som dom. Jag vill inte sluta se det ökade behovet, eller ha åsikter om de vi ska ta hand om. Såsom "gnällig som vanligt", "hon larmar hela tiden, suck!" eller "bry dig in om honom, han är sån".
Nej, jag tycker inte alls om detta. Jag kommer kanske själv att sitta hemma ensam och vänta på besök, på mat, på vård. Och jag lär inte bli rolig att handskas med. Särskilt inte som jag i dag VET hur jargonen är inom vården. Nej. Detta är inte alls något jag vill vänja mig vid. Jag vill inte gå till mitt jobb överhuvud taget. Mitt jobb skapar ångest. Jag analyserar och tänker för mycket. Jag drar slutsatser och bryr mig. Jag kan inte vänja mig. Kan inte blunda och bara gå vidare till nästa. 
Samtidigt är det tur att det finns folk som orkar, som kan blunda och gå vidare. Det är tur att det finns folk som "vänjer sig" - verkligen tur. Men faktum är, att inom vård och omsorg ökar antalet sjukskrivningar pga psykisk ohälsa. Kanske gränsen är nådd? Kanske ett generationsskifte gjort att antalet personal som inte orkar blunda ökat? Vad vet jag. Men jag vet en sak: Det är verkligen på tiden att något görs åt våra äldre. Önskar att de kunde bygga fler traditionella ålderdomshem, med hemmiljö. Dit våra gamla kunde ta både hund, katt och vanor med sig.
Drömma kan man ju alltid.
 
Sen har vi de tekniska yrkena. Där det finns många män. Vilket gör att statistiken ökar för just dessa. Psykisk ohälsa pga arbete med teknik är inte alls konstigt. Särskilt när det gäller trådlös sådan. Vilket jag många gånger här på min blogg förklarat. Strålningen skapar obalans hos våra signalsubstanser och vår hormonbalans blir lidande. Vi är elektriska varelser och vi är inte skapade för att sitta med elektrisk teknik och trådlösa signaler runt omkring oss hela vårt vakna dygn.
Även bland unga ökar antalet med psykisk ohälsa och därmed antalet användare av psykopharmaka. Och förklaringen är som sagt enkel. Det är bara toppen av ett isberg vi ser i dag. Ge det några år så har vi facit. Och det är inte jag som blir drabbad, nej... det är främst mina barnbarn. Men då lever nog inte jag. Vilket är bra, för annars skulle jag nog gå under av lidande å deras vägnar.
 
Vår generation har mycket att stå till svars för. Mycket blod på våra händer. Jo faktiskt, det har vi. Vi har inte tagit det ansvar som krävts för att tillgodose nästa generation en dräglig miljö. Vi lämnar efter oss både miljökatastrofer, sjukdomar och ökad psykisk ohälsa. Ett arv som blir tungt för nästa generation att bära. 
Toppen av ett isberg! Jo, det kan man lugnt säga...
 
 

Hur är det ens möjligt?

Satt i bilen i går och lyssnade på nyheterna. Då plötsligt säger dom, att brott bland svenska gatubarn har ökat kraftigt. Svenska gatubarn???
Va? Finns det såna? Hur är det ens möjligt?
 
Men sen förstod jag att det handlade om fattiga barn från andra länder. En del av dom går in under begreppet "ensamkommande flyktingbarn". Dessa har rymt från de olika boendena som finns i landet och samlats i storstäderna, främst i Stockholm.
Om vi hade vanliga svenska barn på gatorna då skulle sociala ingripa direkt. Många är de omhändertagande som gjorts genom åren av barn - både i egna hem och på fosterhem. Eftersom de inte haft den vård som förväntats. Men när det kommer barn från andra länder? Då skiter myndigheterna i dom, och låter dom drälla runt och begå brott???
 
Återigen har nu samhället, med all önskvärd tydlighet, bevisat att vi tar hit fler människor än vi kan hjälpa. Och... om de nu blivit anvisade en plats på ett boende - då ska dom väl för tusan stanna där också? Eller?
Men det är klart. Vem ska hämta tillbaka dom? Vi har ju minskat våra poliser på gator och torg och vi har ökat invandringen. Hur hade politiker och ansvariga tänkt få ihop den ekvationen? Faktum är, att människor känner sig otrygga i samhället i dag. Och den stora frågan är och förblir:
 
- Hur kan våra politiker ta beslut som försämrar för vårt land och dess invånare? 
Och då talar jag om ALLA som bor och verkar i landet Sverige. Alla, oavsett ursprung. INGEN mår bra av hur det ser ut i dag, Ingen!!!
 
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kraftig-okning-av-brott-bland-gatubarn/