Denna eviga fråga? Denna gång Maria Carling på SvD...
Artikel av Maria Carliang SvD:
"Hur dåligt mår svenska ungdomar?
15-åriga tjejer i Sverige rapporterar att de ofta mår dåligt. De har ont i huvudet, svårt att sova, har ont i magen, är stressade. De skattar sin hälsa lägre än vad tjejer i samma ålder gjorde för 25 år sedan. Killarna säger sig också må lite sämre än vad de gjorde 1985. Trenden är densamma även om de hela tiden har mått bättre än tjejerna. Antalet självmord bland unga har inte förändrats nämnvärt (vilket de gjort bland vuxna) och fler tonårstjejer vårdas för självmordsförsök.
De senaste årens mätningar av den psykiska hälsan bland barn och ungdomar i Sverige visar att de mår allt sämre psykiskt. Frågan är varför. Och vad kan vi – föräldrar, politiker, skola, vård och andra samhällsinstanser göra åt detta? Det är oerhört svårt att svara på detta eftersom vi inte riktigt förstår varför ungdomarna mår som de gör.
Är det den oroliga arbetsmarknaden?
Är det höga krav?
Är det för att det är mer ok att säga att man mår dåligt idag som de svarar som de gör?
Är det de frånvarande föräldrarna som ställt till det?
Är det skolans fel?
Är det vården som inte förmår fånga upp dem som mår dåligt?
Tar tjejer på sig ett större ansvar inför framtiden, är det för att de försöker leva upp till både kvinnliga och manliga förebilder som de blir så stressade?
Ingen vet säkert, vågar jag konstatera efter att ha lyssnat på en hearing om barn och ungdomars psykiska hälsa på Kungliga vetenskapsakademin vars hälsoutskott ansvarat för ett gediget forskningsarbete. Det ligger till grund för de sammanställningar som presenterades. Svenska forskare har granskat mängder av undersökningar, såväl svenska som internationella, om hur barn och ungdomar mår psykiskt och vilka åtgärder som kan tänkas hjälpa dem.
Forskarna konstaterar att ”underlaget är inte väldigt bra”. Det går inte ens att konstatera om den diagnostiserade psykiska ohälsan har ökat eftersom sätten att mäta psykisk ohälsa har sett olika ut under årens lopp och få studier finns.
SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) förde fram resultatet att de strukturerade metoder för att förebygga psykisk ohälsa, både problem med utagerande och inåtvändhet, inte heller har ett starkt vetenskapligt stöd. Ann-Charlotte Smedler från SBU, konstaterade att den starka tro på föräldrautbildning som finns i Sverige snarare bygger på tro än vetande.
I Sverige finns drygt 2 miljoner barn mellan 0 och 18 år, alltså mer än en femtedel av befolkningen. Cirka 400 000 av dem behöver särskilt stöd i skolan. Ungefär 100 000 barn träffar Barn och ungdomspsykiatrin (BUP) varje år. Och hela 15 procent har kontakt med BUP någon gång under sin uppväxt. Det finns ett klart samband mellan psykisk hälsa och möjlighet att ta till sig kunskap i skolan.
Det svenska forskningsarbetet i Kungl Vetenskapsakademiens Hälsoutskott började år 2006. Uppgiften har varit att arbeta med ”den upplevda ohälsan under skoltiden — utveckling, mätning och förslag till åtgärder”. Detta är en bra början. Må forskningen fortsätta att följa utvecklingen och de metoder som prövas.
Du som läser det här, vad tror du ligger bakom det faktum att allt fler unga mår dåligt psykiskt?
Vad tycker du bör göras för att förebygga psykisk ohälsa och för att främja psykisk hälsa bland barn och ungdomar?
Den här diskussionen är oerhört viktig. Särskilt intressant vore det att höra hur unga själva resonerar i den här frågan.
Kommentera eller mejla till [email protected]
Maria Carling 2010-05-28 14:29 ""
Rockester kommenterar: Ja, va sägs om mobiltelefoner under kudden när dom sover? Eller bredvid sängen? Alla kemikalier som finns i vår närmiljö, inte minst de som "kastas" ut från våra mobilmaster (EMF)? Tjejer är flitigare mobilanvändare än killar... All annan strålning som trådlösa nätverk och DECT-telefoner i klassrummen, lysrör i taket, Coca cola och annan skit som de formligen "häver" i sig... För mig är frågan istället: "Hur kan de leva över huvud taget?" Borde vi inte respektera människorkroppen och våra liv mer, med tanke på att de trots allt är ganska fantastiska???
15-åriga tjejer i Sverige rapporterar att de ofta mår dåligt. De har ont i huvudet, svårt att sova, har ont i magen, är stressade. De skattar sin hälsa lägre än vad tjejer i samma ålder gjorde för 25 år sedan. Killarna säger sig också må lite sämre än vad de gjorde 1985. Trenden är densamma även om de hela tiden har mått bättre än tjejerna. Antalet självmord bland unga har inte förändrats nämnvärt (vilket de gjort bland vuxna) och fler tonårstjejer vårdas för självmordsförsök.
De senaste årens mätningar av den psykiska hälsan bland barn och ungdomar i Sverige visar att de mår allt sämre psykiskt. Frågan är varför. Och vad kan vi – föräldrar, politiker, skola, vård och andra samhällsinstanser göra åt detta? Det är oerhört svårt att svara på detta eftersom vi inte riktigt förstår varför ungdomarna mår som de gör.
Är det den oroliga arbetsmarknaden?
Är det höga krav?
Är det för att det är mer ok att säga att man mår dåligt idag som de svarar som de gör?
Är det de frånvarande föräldrarna som ställt till det?
Är det skolans fel?
Är det vården som inte förmår fånga upp dem som mår dåligt?
Tar tjejer på sig ett större ansvar inför framtiden, är det för att de försöker leva upp till både kvinnliga och manliga förebilder som de blir så stressade?
Ingen vet säkert, vågar jag konstatera efter att ha lyssnat på en hearing om barn och ungdomars psykiska hälsa på Kungliga vetenskapsakademin vars hälsoutskott ansvarat för ett gediget forskningsarbete. Det ligger till grund för de sammanställningar som presenterades. Svenska forskare har granskat mängder av undersökningar, såväl svenska som internationella, om hur barn och ungdomar mår psykiskt och vilka åtgärder som kan tänkas hjälpa dem.
Forskarna konstaterar att ”underlaget är inte väldigt bra”. Det går inte ens att konstatera om den diagnostiserade psykiska ohälsan har ökat eftersom sätten att mäta psykisk ohälsa har sett olika ut under årens lopp och få studier finns.
SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) förde fram resultatet att de strukturerade metoder för att förebygga psykisk ohälsa, både problem med utagerande och inåtvändhet, inte heller har ett starkt vetenskapligt stöd. Ann-Charlotte Smedler från SBU, konstaterade att den starka tro på föräldrautbildning som finns i Sverige snarare bygger på tro än vetande.
I Sverige finns drygt 2 miljoner barn mellan 0 och 18 år, alltså mer än en femtedel av befolkningen. Cirka 400 000 av dem behöver särskilt stöd i skolan. Ungefär 100 000 barn träffar Barn och ungdomspsykiatrin (BUP) varje år. Och hela 15 procent har kontakt med BUP någon gång under sin uppväxt. Det finns ett klart samband mellan psykisk hälsa och möjlighet att ta till sig kunskap i skolan.
Det svenska forskningsarbetet i Kungl Vetenskapsakademiens Hälsoutskott började år 2006. Uppgiften har varit att arbeta med ”den upplevda ohälsan under skoltiden — utveckling, mätning och förslag till åtgärder”. Detta är en bra början. Må forskningen fortsätta att följa utvecklingen och de metoder som prövas.
Du som läser det här, vad tror du ligger bakom det faktum att allt fler unga mår dåligt psykiskt?
Vad tycker du bör göras för att förebygga psykisk ohälsa och för att främja psykisk hälsa bland barn och ungdomar?
Den här diskussionen är oerhört viktig. Särskilt intressant vore det att höra hur unga själva resonerar i den här frågan.
Kommentera eller mejla till [email protected]
Maria Carling 2010-05-28 14:29 ""
Rockester kommenterar: Ja, va sägs om mobiltelefoner under kudden när dom sover? Eller bredvid sängen? Alla kemikalier som finns i vår närmiljö, inte minst de som "kastas" ut från våra mobilmaster (EMF)? Tjejer är flitigare mobilanvändare än killar... All annan strålning som trådlösa nätverk och DECT-telefoner i klassrummen, lysrör i taket, Coca cola och annan skit som de formligen "häver" i sig... För mig är frågan istället: "Hur kan de leva över huvud taget?" Borde vi inte respektera människorkroppen och våra liv mer, med tanke på att de trots allt är ganska fantastiska???