Stor ökning av psykisk ohälsa - toppen av ett isberg!

Sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa ökar markant. Värst drabbade är kvinnor i människonära yrken. De är sju gånger ­oftare sjukskrivna på grund av stress och utmattning än män som jobbar med teknik.
Människonära yrken och män som jobbar med teknik. Jojo!
 
Jag jobbar själv inom ett människonära yrke. Hemvården. Och jag kan lugnt säga att det är inte roligt alls. Visst, jag trivs med mitt arbete när det gäller utförandet. Jag känner att jag gör skillnad. Uppskattningen är stor när man kommer på besök. Men uppskattningen hos vårdtagarna väger mindre än uppgivenheten hos mig själv.
Vi kan bara göra såå lite. Det behövs mer tid hos varje människa, varje gammal. De sitter ensamma långa perioder - trots att anhöriga tycker att de gör sitt. Och självklart, de gör så gott de kan. Men ensamheten är stor.
Sen har vi maten... Där finns fortfarande mycket att önska. Mina kollegor säger "du vänjer dig". Men faktum är, att jag INTE VILL vänja mig vid detta. Jag vill inte bli som dom. Jag vill inte sluta se det ökade behovet, eller ha åsikter om de vi ska ta hand om. Såsom "gnällig som vanligt", "hon larmar hela tiden, suck!" eller "bry dig in om honom, han är sån".
Nej, jag tycker inte alls om detta. Jag kommer kanske själv att sitta hemma ensam och vänta på besök, på mat, på vård. Och jag lär inte bli rolig att handskas med. Särskilt inte som jag i dag VET hur jargonen är inom vården. Nej. Detta är inte alls något jag vill vänja mig vid. Jag vill inte gå till mitt jobb överhuvud taget. Mitt jobb skapar ångest. Jag analyserar och tänker för mycket. Jag drar slutsatser och bryr mig. Jag kan inte vänja mig. Kan inte blunda och bara gå vidare till nästa. 
Samtidigt är det tur att det finns folk som orkar, som kan blunda och gå vidare. Det är tur att det finns folk som "vänjer sig" - verkligen tur. Men faktum är, att inom vård och omsorg ökar antalet sjukskrivningar pga psykisk ohälsa. Kanske gränsen är nådd? Kanske ett generationsskifte gjort att antalet personal som inte orkar blunda ökat? Vad vet jag. Men jag vet en sak: Det är verkligen på tiden att något görs åt våra äldre. Önskar att de kunde bygga fler traditionella ålderdomshem, med hemmiljö. Dit våra gamla kunde ta både hund, katt och vanor med sig.
Drömma kan man ju alltid.
 
Sen har vi de tekniska yrkena. Där det finns många män. Vilket gör att statistiken ökar för just dessa. Psykisk ohälsa pga arbete med teknik är inte alls konstigt. Särskilt när det gäller trådlös sådan. Vilket jag många gånger här på min blogg förklarat. Strålningen skapar obalans hos våra signalsubstanser och vår hormonbalans blir lidande. Vi är elektriska varelser och vi är inte skapade för att sitta med elektrisk teknik och trådlösa signaler runt omkring oss hela vårt vakna dygn.
Även bland unga ökar antalet med psykisk ohälsa och därmed antalet användare av psykopharmaka. Och förklaringen är som sagt enkel. Det är bara toppen av ett isberg vi ser i dag. Ge det några år så har vi facit. Och det är inte jag som blir drabbad, nej... det är främst mina barnbarn. Men då lever nog inte jag. Vilket är bra, för annars skulle jag nog gå under av lidande å deras vägnar.
 
Vår generation har mycket att stå till svars för. Mycket blod på våra händer. Jo faktiskt, det har vi. Vi har inte tagit det ansvar som krävts för att tillgodose nästa generation en dräglig miljö. Vi lämnar efter oss både miljökatastrofer, sjukdomar och ökad psykisk ohälsa. Ett arv som blir tungt för nästa generation att bära. 
Toppen av ett isberg! Jo, det kan man lugnt säga...