Barnhemsbarn och SIS-hem

Är så trött. dränerad och uppgiven. Följer debatten som pågår just nu om SIS-hemmen runt om i Sverige. IVO har redan stängt ner några pga av våld och brott mot reglerna gällande dessa hem. Man undrar om det nånsin ska ta slut. Om Staten och ansvariga myndigheter aldrig lär sig?
 
Våra allra minsta, våra barn, våra svaga och värnlösa... främst flickor 11-15 år utsätts dagligen för fasthållning, inlåsning, hot och även sexuella övergrepp. ALLT MEDAN DOM ÄR INLÅSTA PÅ HEM SOM BEVAKAS AV STATLIGA MYNDIGHETER???
 
I dagens DN har många namnkunniga skrivit en artikel som handlar om just detta. Barnrättsorganisationer, professorer, läkare och experter: Regeringen måste se till att våldet mot intagna barn på statliga SIS-hem upphör. Barn och ungdomar utsätts för en metod som inkluderar fysiskt våld av personal i 80 procent av fallen, visar ny rapport.
 
Artikeln finns att läsa här:
https://www.dn.se/debatt/stoppa-valdet-mot-barn-pa-statliga-ungdomshem/
 
Att vi i dag ska behöva läsa en artikel med rubriken "Stoppa våldet mot barn på statliga ungdomshem" är för mig själv en helt ofattbar gåta.  

Från 1920 och framåt var det minst en kvarts miljon barn som omhändertogs av samhället och placerades på fosterhem eller barnhem. Många av barnen vanvårdades, och i början av 2000-talet uppmärksammades före detta fosterbarn och barnhemsbarn och den vanvård de utsatts för. År 2011 blev de lovade upprättelse av staten och Ersättningsnämnden tillsattes. Ersättningsnämnden började arbeta den 1 januari 2013.

Jag är själv ett av dessa "utsatta barnhemsbarn". När jag var 4 och 6 år var jag några månader omhändertagen och bodde på först ett hem som hette Solsticken och sen ett som hette Barnabo.

Solstickan var inte statligt utan löd under stiftelsen Solstickan, ni vet den där pojken på tändsticksasken. Så det som hände på Solstickan tar inte Staten ansvar för. Men Barnabo! Det låg i Alingsås och där passerade många barn genom åren. Ett helvete på jorden, om ni frågar mig. Min bror född 1953 och jag, född 1956, bodde under en kortare period där. Men... att bli utsatt för övergrepp under några månader är på inget sätt lindrigare än att utsättas under flera år. 

Samtidigt som Ersättningsnämnden startade sitt arbete sändes det en gala på TV för alla barnhemsbarn. Bl a var där en barnkör som sjöng en låt "Du är aldrig ensam". Jag såg programmet och det gjorde mig mycket illa till mods. När jag en tid senare, efter att jag lämnat in alla ansökningar och även "förhörts" av Ersättningsnämnden på plats i Stockholm, fick jag avslag på min ansöka. Då kändes det som ett nytt övergrepp. Allt skulle upp till ytan och de som satt på andra sidan det långa bordet i Ersättningsnämndens lokal i Stockholm ville ha "detaljer på övergreppen". 

Jag hade redogjort för dessa detaljer i min ansökan. En uppgift som knäckte mig totalt. Att dom sen ville ha detaljerna än en gång, när vi satt vid bordet, förstod inte jag. Jag bara grät, hela tiden jag var där.

Som sagt... fick inga pengar. Motiveringen? Jag hade varit omhändertagen för kort tid. Men? Det visste dom ju från början! Varför då dra igång hela processen med mig? Dra upp allt till ytan igen?

I dag fortsätter likadana övergrepp mot barn på statliga SIS-hem. Det är fasthållning, inlåsning, bestraffningar. Det är sexuella övergrepp, misshandel och förnedring.

HUR ÄR DET ENS MÖJLIGT???

Staten och SIS är inte trovärdiga i sin omsorg om barnen. Dom är inte trovärdiga i sin omsorg om barn med funktionsstörningar. Dom är inte trovärdiga i sitt agerande genom Ersättningsnämnden. Och dom är sannerligen inte trovärdiga ens när IVO stänger ner SIS-hem pga missförhållanden.

DET FÖRBLIR DAGSLÄNDOR BÅDE I PRESS OCH PÅ SKRIVBORD!

Nedan följer lista på de namnkunniga som skrivit den ovan länkade artikeln i dagens nummer av DN. Om ansvariga myndigheter och Staten inte lyssnar på dom? Vem... VEM ska dom då lyssna på!

Elin Wernquist, generalsekreterare, Barnrättsbyrån

Anna Karin Hildingson Boqvist, generalsekreterare, Ecpat Sverige

Elin Hågeby Caicedo, generalsekreterare, Maskrosbarn

Helena Thybell, generalsekreterare, Rädda Barnen

Magnus Jägerskog, generalsekreterare, Barnens rätt i samhället (Bris)

Pernilla Baralt, generalsekreterare, Unicef Sverige

Anders Hjern, barnläkare och professor, Karolinska institutet

Bo Hejlskov Elvén, psykolog och doktorand, Birmingham City University

Jennie Linde, pedagog, författare och handledare inom skola, LSS och Sis

Maria Andersson Vogel, fil dr i socialt arbete, Stockholms universitet

Peter Andersson, lektor i socialt arbete, Stockholms universitet

Sabina Björk, före detta verksamhets­utvecklare på Sis

Tom Palmstierna, psykiater, professor och överläkare vid rättspsykiatriska öppenvården på Beroendecentrum Stockholm

 

 

 

 

 

#1 - - Jennifer:

hej
tack för en bra text om SiS. Jag satt inlåst på flera år på olika SiS å mår jättedåligt över det jag utsattes för. Jag vet inte vad jag ska ta mej till. Jag har mardrömmar och numera jättehög tolerans mot opiater. så inget hjälper och benzo går inte.Jag går sönder och vill inte leva mera. Jag river sönder mitt ansikte på nätterna.
jag är bara 18 men det känns som livet är slut.

Snälla publicera inte. JAg är jättelessen.

God Jul <3

Svar: Förlåt att jag inte sett detta förut. Beklagar så otroligt för det du gått igenom. Men det är så viktigt att du förstår att ingenting som hänt dig har med dig att göra. Du kan bara göra ditt bästa, och det varierar för varje dag. Och du ska aldrig när du mår bra en dag kritisera dig för att du mått dåligt innan. Vi behöver lära oss att vara här och nu. Att se framåt, aldrig bakåt. Just nu... då mår du skit. Då ska du förhålla dig till det, acceptera att du mår dåligt och göra det bästa du kan just DÅ! Sen har du bättre dagar. Då ska du tacka för att den dagen känns bra och utnyttja det till att få till saker som du inte annars klarat av. Ingenting handlar om dig. Vi har alla olika förutsättningar för att orka med våra liv, för att fungera i samhället och hålla oss friska. Först och främst ska samhället, skola, föräldrar och andra människor omkring oss GE OSS MÖJLIGHETER att fungera. Det är inte du som tar dom politiska besluten. Det är inte du som anställer folk på SIS-hemmen. Det är inte du som ändrar skollagen hela tiden eller tillverkar de verktyg som du ska använda för att läka, landa i livet och vara en glad människa. Det är andra människor som gör detta. Det enda du kan göra är att arbeta med de verktyg du får. Men, även om du får verktygen så är det inte alltid du vet hur dom ska användas. Då behövs det någon som visar dig det. Annars använder du dom fel. Sen behövs det människor som följer upp, och ser att du använt dina verktyg rätt och ger dig feedback. Gör dom inte det då blir skadorna mycket värre för dig och du får svårare att läka. Det är först och främst våra makthavare/politiker som ska ge oss verktygen, det är där allt börjar. Men det gör dom inte!!! Min vän... du är inte ensam. Samhället i dag är fullständigt åt helvete. Våra beslutsfattare är idioter och tänker bara på tillväxt och att aktiekapitalet ska växa. Dom tillgodoser storföretagen och följer deras minsta lilla vink. Vi väljer partier vid riksdagsvalen utifrån vad vi vill ska hända med vårt samhälle. Men det har aldrig någonsin funnits några partier som sedan hållit det dom lovat. Så inte ens hur vi röstar blir vårt fel. Vi, du och jag och alla andra, vi kan bara göra så gott vi kan. Vet ju inte var du bor. Men mitt råd, om jag får ge dig ett, är att söka dig ut på landet. Det behövs alltid folk inom äldrevården. Det är det enda jobb där man kan göra skillnad för någon annan, tycker jag alltså. Bo på någon liten ort, eller hyra ett hus ute på landet. Vara mycket i naturen, lära dig djupandas och bara ta det lugnt. Stänga in dig i din egen lilla bubbla och fullkomligt SKITA I VÄRLDEN! Samhället är skyldig dig att låta dig få göra ett försök. Du är säkert inne i systemet med psykologer, försäkringskassan mm. Dom finns på alla orter i hela landet. Jag bor själv i skogen, tänker bara på mig och mitt i min egen lilla bubbla. Men ibland när det rinner över och jag blir riktigt förbannad? Då skriver jag här på bloggen. Gick in nu för att skriva om just våra förutsättningar som medborgare och fick se ditt brev. Det var exakt detta jag ville ta upp i dag. Hur våra förutsättningar att klara oss i samhället aldrig tillgodoses. Så... ut i friska luften, sök efter nån liten ort med ett mysigt namn och ta dig dit. Där vet ingen vem du är och du kan börja om från början. Släng skiten du varit med om åt helvete och bry dig bara om dig själv. Jag VET att dina drömmar kommer förändras, minnena kommer att blekna och du kommer lära dig att förlåta dig själv, älska dig själv och få ett liv som du själv styr över. Valet är ditt. Ligg kvar eller res dig upp och skrik - "Nu jävlar ska jag läka. Nu jävlar ska jag bli lycklig! Nu jävlar skiter jag i allt som varit! Nu jävlar ska mitt liv handla om Jennifer och bara Jennifer! Nu jävlar händer det!" DU, Jennifer, är och kommer alltid att vara din bästa vän. En vän som alltid finns där och stöttar. Du är viktigast i ditt liv. DU!!! Jag brukar stå framför spegeln och säga "Jag älskar dig!" och se mig i ögonen, om och om igen. Svårt i början, men nu funkar det bra efter ett tiotal år. Så du ser, allt tar
Rockester